Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klappat och klart, tyvärr …

Annons

När det här går i tryck så har jag, om allt gått enligt planerna, köpt min sista julklapp för i år.

Inte utan sorg i hjärtat.

Till skillnad från många andra – som ofta skjuter upp julklappsinköpen för att sedan i full panik ge sig ut i folkmyllret i sista minuten – älskar jag nämligen att köpa julklappar. Det är en kombination av två saker jag gärna gör: shoppar och ger.

Varje år är nöjet över alldeles för fort. Lika säkert som min mamma säger: "I år ska vi inte köpa så många juklappar.” ”Nej”, är svaret jag hör jag min mun formulera, medan hjärnan tänker något helt annat.

Ungefär samtidigt med den första snön brukar jag börja försöka luska ut vad poteniella mottagare önskar sig i julklapp, göra inköpslistor och slutgiltligen genomföra shoppingrundan i lugn och ro, långt före de övriga i familjen ens hunnit säga första advent. Om man sedan lyckats träffa rätt skänker det en behaglig känsla av både glädje och tillfredsställelse.

Men jag medger att vissa julklappsinköp kan vara något besvärliga. Som de åt männen.

Inte sällan har jag fått höra männen i min släkt rata goda och lämpliga förslag som underkläder, deodorant och husgeråd för att i stället kläcka ur sig: "Jag önskar mig något roligt" Då har min elaka sida lust att svara: "Okej, då blir det en pruttkudde i år".

Själv önskar jag mig en teckning från min 2,5-åriga dotter, som än så länge är underbart omedveten om prislappen på en julklapp. Och om hon skulle få för sig att räkna sina paket skulle det högst troligen låta "fem, åtta, nio, tio!" i triumf. Det är nämligen hennes älsklingssiffror.

Än dröjer det länge tills hon själv ska ge sig ut på stan med fickpengarna i ett hårt grepp och jaga lämpliga klappar. När det gäller shoppingstrategi så önskar jag trots allt att hon tar efter far sin, snarare än mor …

Johanna Larsson Beijar

redigerare som ser fram emot julen med ett barns förtjusning