Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Klarar vi av att rubba våra gamla jultraditioner?

Annons

Säg till om jag stör, sa han när han steg in, så går jag med det samma. Du inte bara stör svarade jag, du rubbar hela min existens. Välkommen!

Denna något motsägelsefulla dikt har skrivits av en av mina favoritdiktare, finländska Eeva Kilpi. Tycker den är så härligt uppkäftig.

Att rubba våra invanda cirklar i juletid, klarar vi av det? Med tanke på så mycket stönanden och ojanden man hör till höger och vänster så verkar det vara många som önskar sig något annat. Tänk om du skulle göra lite revolt och strunta i ”the same procedure as every year”. Man måste inte göra av med massa pengar på kopiösa mängder mat som man sedan ska kämpa med att banta bort innan sommaren. Man måste inte köpa massa onödiga dyra prylar till de bortskämda barnen som redan har allt. Man måste inte ha dopp i grytan, olika sorters syltor och sillar och korvar bara för att svärmor vill ha det. Man måste inte byta gardiner bara för att du alltid har gjort det. Man måste inte ... Nu är jag visserligen alldeles för sent ute med mina goda råd, men det kommer ju flera jular, och det är kvaliteten och inte kvantiteten som räknas.

I år hade jag haft funderingar på att kanske hjälpa till någonstans i något kyrkligt sammanhang, men så fick jag frågan från äldste sonen i Stockholm att komma dit över jul. Att ge mig ut i jultrafiken rubbar onekligen mina vanor, men det var länge sedan jag firade jul med barn och barnbarn. Att vara ensam på julafton är faktiskt ingen katastrof i min ålder, det är många nu för tiden som också är ensamma. Ganska skönt egentligen ...

I år har det kommit in lite grus i maskineriet som ligger och skaver i medvetandet. Vår trygga svensson-tillvaro har fått sig en tankeställare. Något håller på att rubba vår existens, och knappast något som vi välkomnar. Kanske borde man julpynta och stöka mer än vanligt för att hålla dystra tankar på avstånd, men det tar emot. Man måste gå vidare i livet sägs det. I min ålder är det väl troligare att man ”kilar vidare” för att uttrycka sig lite vanvördigt. Annars är jag vanligtvis öppen för förändringar, nåja, inom rimlighetens gränser förstås. Jag har för mig att premiärlejoninnan Alice Timander utsatte sig för bungyjump när hon var över 80, det tycker jag bara låter korkat. Det får vara måtta på existensrubbningar.

Om några dagar är det jul. Vi kan ju blunda en stund, vara snälla mot varandra och kanske dela med oss till dem som har det extra svårt, till våra medmänniskor, flyktingarna, som verkligen fått sina existenser rubbade. Jag vill inte dö i detta galna krig, sa en kille från Syrien till mig här om dagen.

För dig och mig har väl flyktingströmmen knappast inneburit några större försakelser på julbordet eller i övrigt. Jag tror annars att det kan vara nyttigt att bli lite omskakad i vår präktiga och trygga tillvaro – lite lagom i landet Lagom. God Jul.

Lisa Lindström