Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kollektiv extas kring allt Hans Rosling någonsin sagt

”Sommaren kan komma två månader för sent men hösten den är ta mig fan alltid i tid den.” Förra helgen var min kompis Svante Stefán lite lätt missnöjd över det meteorologiska självmål vi alla känner till som svensk sommar. Vi satt på Hornhuset och drack öl och väntade trött på det idrottsliga självmål vi alla känner till som svensk fotboll.

För visst är det väl slutlekt nu. The darkness is upon us. Skönt. Nu klär vi på oss.

Jag tänker börja med att linda in mig själv i en popfilt då Makthaverskan och Westkust lirar på Debaser Medis under fredagen. Inget förkroppsligar kollektiv undergångsstämning bättre än undernärda ungdomar med för stora gitarrer.

Överlag finns det många anledningar att gå på konsert i höst. Nästa vecka kommer INVSN till Medis och under ett par månader löser Vaccines, Graveyard och Kurt Vile av varandra här nere. Kul om man gillar Cis-musik. Och det gör en tydligen.

Jag fick just detta pådyvlat mig för en tid sedan och har funderat lite sedan dess. Cis (latinskt prefix som betyder ”på samma sida”. Motsats till trans som betyder ”på andra sidan om”) har väl som begrepp florerat i det offentliga rummet en tid och används i regel för att beskriva personer som ser könsidentiteten som något entydigt och med solklar riktning. Någon form av normativ uppdelning av manligt och kvinnligt, som jag förstår det, vilket jag förmodligen inte helt gör. Men på det stora hela tror jag begreppet bygger på att man resonerar kring sitt kön på ett absolut sätt.

Att man då lyssnar på Cis-musik, som jag då eventuellt då gör, innebär att lyssna på musik som är förväntad min könsroll. Jag tänker, väldigt förenklat, att Springsteen kan vara en galjonsfigur för Cis-musiken. Jag vet inte varför men han passar in i den idévärlden känns det som.

Personen som uppmärksammade detta har naturligtvis rätt. Det är inte särskilt normutmanande att tycka om Kent eller Markus Krunegård för någon som mig. Men om jag skulle försöka problematisera mitt musiklyssnande så har jag ingen idé vad jag skulle lyssna på istället. Kom gärna med tips. Vad vore alternativet, helt uppriktigt, för mig om jag inte skulle lyssna på cis-musik?

Säkert lite sen på den här bollen, men jag blev i veckan tipsad om Instagram-kontot Olika personer. Fruktansvärt bra. Kolla in om ni vill ha igenkänning som inte varvats en gazillion gånger redan, för det här kan nästan tas för nytänk.

Så. Nu kan vi återgå till att vara en del av den kollektiva extasen kring allt Hans Rosling någonsin sagt.

Gustav Parment