Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Konflikträtten är nödvändig

Nu ska jag berätta något som kommer att förvåna den som läst vårens borgerliga ledarsidor. På Arbetarbladets arbetsmarknadsblogg läser jag att 2015 går till historien som året då inte en enda dag gick förlorad i strejk eller lockout på grund av förbundsförhandlingar. Bara i två fall behövdes medlare kopplas in. Detta har aldrig hänt sen Medlingsinstitutet inrättades år 2000. Och det är i deras årsrapport uppgifterna är hämtade.

Bra tycker nog de flesta. Det är av arbete vi lever och ju mindre som går förlorat i konflikter, desto bättre. Samtidigt måste vi förstå, att den svenska modellen på arbetsmarknaden inte bara innebär att vi har två parter som måste respektera varandra för att komma till avtal. Respekten måste också gälla rätten att ta strid för sina avtal. Det är bara så det närmast fantastiska resultatet som 2015 års arbetsfred kan upprätthållas på sikt.

På borgerliga ledarsidor är det när avtalsrörelsen är i full gång, annars gott om tal om hur oansvarigt facken agerar. De låter som ett eko från arbetsgivarsidan. Speciellt ofta pekas Byggnads ut. Och det beror nog i sig på att Byggnads är ett starkt fack.

Stridsberedskapen gör facket starkt eftersom medlemmarna så tydligt ser värdet av det fackliga medlemskapet. Det handlar både om vanan att ständigt byta arbetsplats, och den fackliga stridsberedskapen.

Den här gången blev det strejk. Det handlade inte i första hand om lönerna. Här hamnade avtalet på det så kallade märket, som blev resultatet av förhandlingarna inom industrin. I stället lyckades man försvara ackordslönerna, något som man från Byggfackens del uppenbarligen ser som något som ger ett avgörande inflytande.

Det är en strid om makt där arbetsgivarna vill ha all makt, medan löntagarna vill försvara det inflytande man har kämpat till sig.

I en annan av stridsfrågorna, den om entreprenörsansvar i flera led, är det i skrivande stund lite oklart vad avtalet innebär. Men Byggnads presenterar det i alla fall som att framgångar nåtts även på detta område. Och det är också en viktig maktfråga.

Här är det annars facken som tryckts tillbaka de senaste decennierna när användandet av underentreprenörer kunnat ägna sig både åt lönedumpning och brott mot arbetsmiljölagarna.

Än pågår Målarkonflikten, och strejken bland sjöbefälen. I den senare finns därtill inslag som ses som strejkbryteri. Här vill jag säga att det verkligen är oansvarigt.

För är det något där den samlade fackföreningsrörelsen måste sätta hårt mot hårt, så är det kring strejkbryteri. Lyckas man försvara sig mot det, så lyckas man säkert behålla den höga organisationsgrad som i sin tur är grunden för en arbetsmarknad där antalet dagar som förloras i konflikter 2015 når den rent märkliga siffran noll.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel