Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Djur och finstämda landskap

/

Galleri 13 Art&litter, Skolhusallén 13
En salig samling - verk av Doris Billberg och Karin Rolén Nordstrand
13 - 20 april
Vernissage: 13 april 12 - 15
Öppet: on - fr 12 - 17.30, lö - sö 12 - 15

Annons

"En salig samling" har inget avsiktligt med det sakrala att göra när två välbekanta Sundsvallskonstnärer i dag visar konst tillsammans.

Men något överjordiskt finns helt klart i Doris Billbergs finstämda, skickligt utförda akvarellandskap. Hon är uppväxt i Juniskär och har bildminnet fullt av hav och himmel, och den kargheten och rymden fångar hon känsligt i sina ändå ganska små bilder.

Än låter hon färgen flöda över ytor, där vita fläckar accentuerar luftigheten, och de skira gardiner som bildas ger intryck av att det sänks ner oväder, isgardiner eller ofärgade norrsken. Än griper hon in varsamt in och styr upp med linjer så att det mellan himmel och hav uppstår ett skikt av bräcklig jordskorpa eller civilisation - som i den nästan svartvita "Isberg", där vinterns makter kämpar om herraväldet över havet: vita snöformationer, blygrå nalkande natt.

Men här finns också en lugn småskalighet, som i "Kyrkstallarna i Njurunda", där de trygga gamla stugorna radar upp sig längs en väg som nyss blivit snöfri i ett dämpat, varsamt och varmt färgspråk. Eller i "Korsika", det märkligt formade huset som plötsligt tycks ha klivit fram bakom en gardin av växtlighet. Det är anspråkslöst, varsamt, som vill hon störa sina motiv så lite som möjligt.

Mindre visuellt tystlåten är Karin Rolén Nordstrand; glad, naivistisk och färgstark, ofta blå. När hon fångar landskap kan det vara höstträd som verkligen brinner i orange mot mustig mark, och framför dem dalar årets första snöflingor. Så gott som alltid finns djur i bilden: ibland i huvudrollen som de högsmala, krönta katterna eller den katt och det lamm som stadigt stirrar betraktaren i ögonen på ett väldigt mänskligt sätt.

Eller också tycks de vara ute i sina egna hemlighetsfulla ärenden. Finns en människa i bilden finns nästan alltid också ett djur, nära som en kelgris eller en bit ifrån som en skyddsande, en daimon, ett andra jag. Där är djuren en hemlighet; på en annan bild framför bjärta höstträd råkar de två ekorrarna bara befinna sig och får i stället motsatt roll - här skänker de snarare verklighet åt de knallgula och röda träden.

Mer läsning

Annons