Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frodigt myller i vårsolen

/

Galleri 13 Art&litter

Kvinnliga uttryck - Sundsvalls kollektivverkstads kvinnor ställer ut

6 - 20 mars

Annons

En tradition - och ett tidigt vårtecken.

Än en gång ger kvinnor vid Sundsvalls kollektivverkstad en samlingsutställning i samband med Internationella kvinnodagen den 8 mars. I år deltar hela 39 kvinnor, och än en gång är det en utställning som skiftar i kvalitet men som bjuder på snabba kast i stil, teknik och tanke.

Det är måleri och grafik, akvarell och teckningar. En bild som sticker ut rejält är Vida Shahidehs gamle violinist, målad med en teknik, en noggrannhet och ett allvar som tycks direkt nedstiget från de gamla mästarna. Mannens knotiga fingrar, hans koncentration och profetlika utseende - man tror inte att den sortens måleri ens görs i dag.

Annars är kvinnor, barn och djur vanliga motiv. Karin Rolén Nordstrands två ensamma, lite rädda kaniner, som bara råkar befinna sig på väg in i en stad, är full av ömhet, och det är också Eva Johanssons förstulna, lite tilltufsade kråkor med sina duntuffa ungar.

Ann-Marie Nymans kvinnor är behängda med guld, silver och detaljer; lika som de är till uttrycket blir de urtyper för flärden, det pimpinetta och kvinnligt fåfänga. Märta Nordlings kolteckning av det truliga barnet har fångat precis det uttryck barn har när de surar och bligar under lugg. Och Annhild Grubbströms småflickor, som vingligt försöker dansa som tanten på tv, är rörande.

Monika Forsgren skapar en rolig och förnöjsam sagovärld med skeva, rara hus, en badande kvinna vars husvagn är hennes slott, och en tax som är minst en meter. Den står i stark kontrast till exempelvis Gunnel Nygrens måttfulla, stilla vinterutsikt över Ortviken. Ingalill Erikssons monotypi "Midsommar" för tanken till folkdräkter och blomsterkransar fast inget sådant egentligen syns i bilden. Eva Sollanders bild av gråväder blir till en lustig figur mitt i det virvlande grå.

Elisabeth Nordins grafik "Det är en ros utsprungen" tillhör både det färggrannaste och det mest abstrakta och fantasieggande: tillsammans med väldiga domar kan man tänka sig avlägsna landskapsformationer och växtlighet. Och Doris Billbergs ensamma, bräckliga vallmoblomma drar i stället till sig blicken på grund av sin enkelhet.

Än en gång får man den sammantagna känslan av att här finns lite mer humor och skratt, lite mer självdistans och lite mindre blodigt allvar än om enbart mäns verk skulle ha visats. Det är som om det stiger ett leende bara ur myllret, flödet, mångfalden.

Mer läsning

Annons