Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsten som är där ögonen är

/

Konstens vecka - konst i Storgatans skyltfönster

Annons

Det är tradition i Sundsvall att lokala konstnärer samarbetar med butiksägare under vecka 40, Konstens vecka, och visar sina verk i skyltfönstren.

Det är trevligt och placerar i en mening konsten där den hör hemma, det vill säga där det finns flest ögon som ser den. Men en tråkig tendens med åren har varit att antalet verk sjunkit. I år får man gå en bra bit nedåt gatan för att se mer än ett par enstaka målningar.

I Johannas modebutik finns dock gott om Elvy Frithiof. Hennes busiga, myllrande akvarellstil är flärdfull och humoristisk, tekniskt driven och full av rörelse. Här finns den eleganta damen som poserar i stola och väcker uppmärksamhet, folket som rusar som myror till - ja, kanske en varuhusrea? - och "Kurtis" mellan damen i blomklänning och en herre som blir satyriskt behornad av grönskan som sprutar kring honom. Det är levnadsglada bilder.

En motsats på andra sidan gatan är Lena Backmans stilfulla lugn; hos hennes "Iron Maid" är huvuddelen av kvinnan en rostig lucka och ofta återkommer den form där hon är som mest sig själv - fyrkanten.

Butiksfönster är rika på bildinformation - det är därför de finns - och det är inte alltid lätt att sticka ut i en så visuellt högljudd miljö. Men det går att göra på olika sätt. Lena Backman gör det genom sin stilrenhet; Karin Rolén Nordstrands enkla katt gör det genom sin stirrande blick, som riktigt naglar fast betraktaren.

En annan taktik har Ulla Wennberg, vars färgrika, ymniga och mustiga landskap och gatumotiv anmäler sin existens med skärpa och kraft. I "Samtal vid Selångersån" - två män i stilla samspråk under ett skuggande träd - ger ljuset intryck av att vara hämtat från Medelhavsområdet. Plötsligt har Sundsvall blivit Södern. Också stämningen över "Norska havet" formulerar sig klart mot omgivningen.

Kvinnor är ett vanligt motiv, som Doris Billbergs stolta men anspråkslösa dam med kaméfrisyr; Margot Jonssons svampplockerska - en vardaglig kvinna med röda stövlar som får henne att lysa upp.

En fara kan bli att tonen i konsten gärna närmar sig den kommersiella må bra-känslan; bland ting man ska vara glad och köpa kan det vara svårt att placera något oroande. Här försöker ändå till exempel Karin Rolén Nordstrands ekorre ge andra vibrationer; den är inte direkt sorgsen men ensam.

I allmänhet är konstnärerna duktiga på att via skyltar presentera sig; viktigt också för att skilja konstverk från bilder som ingår i den vanliga skylten. Lite sämre är det med skyltar som berättar att Konstens vecka pågår, de som faktiskt klargör vad konsten alls har i skylten att göra.

Mer läsning

Annons