Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Personliga hästar och sagohus

/

Galleri Lustgården, Alnö
Keramik och bild av Eivor Schultz
10 - 18 november

Annons

Hästen, med sin kraft, smidighet och styrka, är väl ett av de mest formsköna djur som finns. Eivor Schultz är travintresserad och hade som ung en hästperiod. Som konstnär återkommer hon ständigt till hästen, och att hon är välbekant med djurets utseende, poser, rörelser och livssätt är uppenbart.

Men det är inte främst hästen som kraftpaket som fascinerar henne, utan dess personlighet, dess vardag. Bland alla de hästar hon från och med lördag visar hos Galleri Lustgården finns ystra hästar, lekande hästar och hoppande hästar. , hoppande hästar

finns till exempel den hon själv på skoj kallat "Hästarnas Venus från Milo", stoet som vällustigt ligger på rygg och rullar sig i gräset, med förnöjsamt stor mage och frambenen gnuggande mot varandra. Man riktigt ser hur hon njuter av livet, kanske efter en god måltid.

Här finns också hästen som lite stelt spärrar ut frambenen när den är på väg ner ur ett språng - lite rädd att ta mark kanske? - den som kliar sig i ansiktet med hoven (kanske inte riktigt fint hästsätt?) och det skrangliga fölet på sina långa ben. I väggkonstens hästmotiv finns ett par mycket fartfyllda djur; en där färgen krackelerat på ett sätt som understryker att hästen liksom spränger fram ur en sky av turkos.

Några hästar har blivit mer abstrakta med ben antydda ur ett större stycke material och delvis vilande på svansen, men också de behåller sin känslighet: huvuden som reses när djuret vädrar, halsar som sträcks, manens form. Den rakubrända leran ger djuren en mjuk, matt och kärv lyster som understryker att hästen inte är en leksak utan ett djur med integritet. Det är lekfulla, småhumoristiska djur som blir personligheter - hästen bakom myterna.

Än längre åt humorn går hon i sina husskulpturer. Egna minnen av skärgårdsmiljön - som i sig är bildskön med fyrar, klippor och trånga fiskarstugor - återges mer realistiskt i finstämda små väggbilder som säkert kan väcka associationer hos många med skärgårdsminnen. I lerskulpturerna har husen dragit iväg mot sagan; blivit sneda, glada och sturska, rart förfallna Pettson-hus med skärgårdsprägel i avskavd rosa och turkos med en och annan ruggig mås som surmulet betraktar världen från deras läderartade tak. Och i botten av alltsammans finns leran, som visar så många ansikten.

Annons