Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rosor, humor och allvar i kvinnornas utställning

/

Galleri 13 Art&litter, Skolhusallén 13
Rosor, kyssar och botox - verk av Sundsvalls kollektivverkstads kvinnor
8 - 19 mars

Annons

Internationella kvinnodagen är lika med kollektivverkstadens kvinnoutställning.

Så har det varit i flera år, och traditionen fortsätter. I år har 29 kvinnor lämnat in bidrag, som vanligt med ett brokigt innehåll av högt och lågt, roligt och allvarsamt, skickligt kontra mindre förfaret, satiriskt, flärdfullt och rart.

Kanske har årets tema - rosor, kyssar och botox - inspirerat extra mycket till att dels ösa på rejält med rosor, rött och rosa, dels att ta vara på kontrasten mellan det flärdfulla och det som ordet "botox" associerar till i form av modernt kvinnoförtryck.

Många av de större verken präglas av färgglädje: rosa tuttar och speglar med kyssmärken, kvinnor i hattar och tyll, klackskor och grodprinsar. Monica Forsgrens stadsmiljö och husvagn är gulligt sagoboksaktiga, och Annmari Nymans "Våga vägra botox"-mops med det skrynkliga ansiktet understryker hur mycket klokare djuren är än människor.

Karin Rolén Nordstrand bidrar med ett par naivistiska men tänkvärda bilder. "På en bädd av rosor" ligger en Törnrosafigur som flyter in i omgivningen, och de för konstnären typiska kaninerna är de som för konversation och tycks stå för liv och medvetenhet. På en annan bild omger kaninerna en minnesskylt för djur som fått sätta livet till i labbexperiment kring botox och annan kosmetik, de som offrats för människans fåfänga. Här blir flärden inte längre oskyldig och charmig.

Mer konstbild men buren av samma tanke, om än subtilare, är Eva Sollanders strama, mättade "Internationella kvinnomaran". Av de motstående kvinnoprofilerna, projicerade så att man först ser det svarta området mellan dem, har den ena toppiga bröst, den andra hängbröst. Här antyds att det är kvinnorna själva som håller liv i förtrycket genom att jämföra sig med varandra.

Bland de mindre akvarellerna finns flera godbitar. Kerstin Lundberg fångar effektfullt såväl morfar som gosenallar. Mona Wiklund lyckas utmärkt med den svåra konsten att återge enkla motiv, som enstaka blommor, med liv och lyster. Med säker hand och återhållna färger komponerar Doris Billberg smakfulla och tidlösa kvinnoporträtt.

I ett teleskop ser man ibland ett himlaobjekt klarare om man inte tittar rakt på det utan vid sidan av. Enligt samma tanke tycks det vara en nästan omöjlig uppgift att fånga magin hos en ros, om man försöker avbilda den som den ser ut.

Erfarna konstnärer söker i stället fånga dess essens. Så gör Eva Sollander i en målning i strikt grått och brunt, där en ensam röd färgklick på något vis förmedlar rosknoppens väsen. Borghild Grahn kunde i sin "Blomsterbud" ha försökt blända betraktaren med en sprakande rosbukett mot en blå dörr. I stället väver hon samman alla färgerna till en mild, harmonisk enhet, som fångar det hemlighetsfulla i situationen.

Självdistans, skaparglädje, indignation och klarsyn och mycket färg och glädje. Så blir det ofta när många kvinnor kommer samman.

Fotnot: Vernissage hålls i dag 16 - 19.

Mer läsning

Annons