Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konstvetarnas nestor tar sig an kyrkorna

Han har fostrat ett par generationer av konstvetare i Västernorrland.
Vid 91 års ålder delar Bo Lindroth fortfarande med sig av sitt kunnande, och an sina 30 000 bilder av det europeiska konstarvet.

Annons

Först tar han oss till Pisas praktfulla gamla kyrkobyggnader; han visar bilder och berättar om arkitektur, byggnadsstil och utsmyckningar.

Via den romanska kejsardomen i tyska Speyer, som då tillhörde det östfrankiska riket, hamnar vi i stavkyrkan i Urnes i Norge. Där, på fasaden, finns tusenårig träkonst från vikingatiden: snirkliga fabeldjur som kämpar, kanske som symboler för ondskan och godheten. Stilen är slående lik runstenarnas utsmyckningar.

Över stora delar av Europa, där det finns konst av intresse, har Bo Lindroth varit med sin kamera. I hans 30 000 bilder finns en stor del av det västerländska bildkonstarvet dokumenterat. Mest är det måleri, men också skulptur och arkitektur.

Det blev mitt stora intresse. Jag har inte ens en studentexamen, men jag har studerat på egen hand. Och det gick ju bra det också, säger han och skrattar.

I mer än tio år har han varit återkommande lärare i olika konstkurser vid Senioruniversitetet i Sundsvall och Pensionärsuniversitetet i sin hemstad Härnösand.

Med bilderna som stöd öser han ur sin kunskapsbrunn, och han rör sig ledigt mellan olika epoker och konstämnen. Just nu är det den tidigaste medeltidens kyrkorum; i Norden är det likvärdigt med de första kristna kyrkorna.

Trots bristen på akademiska poäng blev Bo Lindroth bildlärare. Han gick via folkskoleseminariet till lärarhögskola och blev så småningom lektor. Från 1955 var han själv lärarutbildare.

Överallt träffar jag folk som har varit mina studenter, säger han.

Så länge det har funnits en skola - och ännu tidigare - har någon i hans släkt varit lärare. Hans farfars mormor, född 1793, fick en utmärkelse från regeringen för att hon lärt barn läsa. Själv tillhör han den femte generationen, och hans dotter och dotterdotter fortsätter traditionen.

Vad gäller konstresorna har han mycket att berätta.

Jag har varit på de större gallerierna och museerna, också i Östeuropa. I det gamla Sovjet var det svårt att få tillstånd att fotografera, men jag hade turen att lära känna en ambassadsekreterare vars far satt i Högsta Sovjet.

En gång när jag bar in kameran på ett galleri i Sovjet kom en ung tjänsteman farande. Men jag hade tillståndet i fickan och när fick se det gick han bugande och baklänges därifrån, säger Bo Lindroth och ler vid tanken.

Numera reser han inte längre än till Sundsvall. Barnbarnet Ida Rödén utbildar sig till konstvetare och ska ta över alla morfars bilder, för att fortsätta förvalta hans kunnande. I vår leder Bo Lindroth en kurs i Härnösand om 1930-talskonstnärerna, X:et, Amelin och Grünewald med flera.

Det finns bara ett ställe där jag aldrig lyckades få tillstånd att fotografera, och det är Konstmuseet i Eskilstuna. Men naturligtvis har jag plåtat där ändå, säger han och ser lurig ut.

Annons