Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Körsång med kvalitet

Konsertrecension
Cantitokörens julpraliner
Dirigent: Lars Lind
Robin East, piano
Hedbergska skolans aula, lördag

Under Lars Linds ledning har Cantitokören vuxit på sig ordentligt, både i antal sångare och kvalitet.

Att han arbetar mycket med klang och textning är tydligt, för här är nu en kör som bär ut förträffligt, som bottnar i sin klang och som väl behärskar stämsång, intonation, balans och tydlighet. Inte heller lider den av dagens stora körsjuka, bristen på manliga sångare.

Tyvärr har ombyggnationen av Hedbergskas aula berövat salen vad den haft av naturlig akustik. Nu är artisterna utlämnade åt förstärkning vilket alltid förvränger en körklang hur gott utgångsmaterialet än är. Men det var inte svårt att höra att detta numera är en kör med verklig styrka och stadga, och jag ser fram emot att även få höra den i en bättre sal, där den kan sjunga helt akustiskt.

Än finns en del att förbättra, till exempel säkerhet i frasstarterna. Och visst är orgelklangen i Otto Olssons "Advent" svår att ersätta med piano, men av säkerhetsskäl hade det varit bättre att låta pianot spela med hela tiden för att undvika att kören sjunker i a capellaavsnitten.

Men det mesta i övrigt fungerade finfint. En bra blandning av stämning och humor, av gammalt och nytt. Följsamme pianisten Robin East. Presentatören Ulf Carnell som avhandlade jultraditioner på olika dialekter, träffsäkert imiterat, fantasifullt och med fina kängor till samtiden. Ett överraskande luciatåg i fikapausen. Och Lars Lind som själv tog hand om solot i "O helga natt" med mjuk barytonröst.

Där det krävdes arrangemang hade man valt bra sådana, som tog vara på körsångens möjligheter och finesser. "Midnatt råder" blev ett intensivt tipptappande som väckte munterhet, och "Rockin´ around the christmas tree" en svängig damkör där ett par knäppa granar äntrade scenen.

Flera sånger lade stor vikt vid det meditativa. Så blev till exempel Ivar Widéens tonsättning av "Gläns över sjö och strand" mindre polskelik än vanligt och vilade i stället på stämningsfulla, ödsliga borduner i understämmorna.

Körens klockklang i en engelsk carol var njutbar, och klassiker som "Bereden väg för Herran" levererades med emfas och energi. "Jul. jul, strålande jul" är något av en kvalitetsmässig vattendelare för körer och här lade sig Cantitokören med god marginal ovanför ytan.

Det var god psykologi att lägga denna mot slutet, för den blev en av höjdpunkterna i en konsert med finfin körsång, kraftfull, sammansmält och övertygande. Det är mycket bra arbetat och det ska bli roligt att se fortsättningen.

Läs om fler julkonserter:

Studentkören Gungner

Julkort från Nordiska Blåsarkvintetten

Världens jul