Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Korstaverkets giftiga askberg på Blåbergstippen

Mycket kommer in till och släpps ut från avfallsanläggningar.
Korstaverket tar emot 175 000 000 kilo sopor per år. I fjol blev det kvar en rest på 30 000 ton som bildar berg på Blåbergstippen.
Av den utgjorde i fjol den kraftigt förorenade flygaskan 3 600 000 kilo enligt miljökontoret. Resten är slaggrus.

Det är en illaluktande och dammig arbetssituation för dem som tar emot soporna på Korstaverket.

– Vi ska göra mätningar av partiklar och se vad de kan innehålla, det är ju mögel och allt möjligt i det som kommer, säger Anders Jonsson, vd på Sundsvall Energi.

En åtgärd som har beslutats efter kontakter med Arbetsmiljöverket.

Korstaverket producerar energi till fjärrvärmeverket och el som går ut på nätet vid förbränningen i tusen grader. Efteråt återstår aska som renas i omgångar i filter, vatten och kemikalier så att klorider, sulfater och salter tvättas ur.

Metall och dioxiner stannar kvar och bildar den högkontaminerade askan som körs till Blåberget. Dit går också asbest och isoleringsmaterial som inte går att förbränna.

– Det är den bästa lösningen, där har vi så bra kontroll som vi kan ha i dag över det farliga materialet.

Det mesta blir slaggrus men enligt Anders Jonsson är det ingen fara med det.

– Det blir som cement, ämnena binds och läcker ut i mindre omfattning. Filosofin kring hanteringen är att spridningen av gifterna ska gå långsamt, vi har ett tusenårsperspektiv. Då påverkar de inte människor och natur på ett farligt sätt, säger Anders Jonsson.

Men den här blåsiga sommaren yr flygaskan omkring, vi tvingas avbryta intervjun för askmolnen som tränger in i ögon, näsa och mun. Tippningen i det här området kommer att pågå tio till femton år innan det ska sluttäckas.

I Sverige finns ett 30-tal avfallsanläggningar. Det diskuteras om det är en överetablering i förhållande till den mängd sopor som genereras.

– Här har vi ett överskott av sopor. Men jag tror inte att det kommer byggas fler anläggningar i landet, säger Anders Jonsson.

Till Korsta importeras bara sopor från Norge, runt 14 000 ton per år, bygg- och hushållsavfall.

– Vi tar stickprov på tio till femton lass per vecka, berättar bränslehanteraren Göran Englund som märkt en klar förbättring av sopsorteringen jämfört med hur det var i starten 2006.

Den som ertappas med felsorterade sopor får böta.

Sopförbränning kritiseras av återvinningsindustrin för att mera skulle kunna återanvändas i stället för att brännas upp. Anders Jonsson håller inte med.

– Il recycling är en av våra största kunder. I slutändan när allt material återvunnits så långt det är möjligt är det här allt slutligen hamnar för vi kan ta hand om det. Vi arbetar med avgiftning av samhället.

En sanning med modifikation eftersom så mycket hamnar på Blåbergstippen. Något som alla, som inte sopsorterar ordentligt, har ett ansvar för. Av det som deponeras läcker det ut ett kilo vardera av bly, koppar, zink och krom. Det samlas upp i dammar som via avloppsrör går till Tivoliverket.

Från Korstaverket går det ut ett kilo av varje ämne genom skorstenen och lika mycket ut i Sundsvallsbukten. Verket överskrider inte något av de tillstånd för utsläpp som finns.

Läs också: Mindre utsläpp

Läs också: Naturvårdsverkets kritik 2012