Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kriget inifrån

Fausta Marianovic: Sista kulan sparar jag åt grannen
Bonniers

Annons

Fausta Marianovic är född 1956 och bosatt i Umeå, där hon – som det heter i pressinformationen – ”byggt på sin sjukvårdsutbildning”.

Framför allt har Marianovic, som 1992 kom till Sverige med sina söner, skrivit en debutroman, Sista kulan sparar jag åt grannen.

Och även om i synnerhet Nikanor Teratologen i ett antal verk röjt ett mindre godmodigt och fredligt Västerbotten, så är stoffet hos Marianovic avsevärt mera reellt och drabbande. Här kommer läsaren inte undan. Här framstår kriget, eller snarare krigen, på Balkan som en mycket tragisk uppgörelse män emellan.

Visst kan den krigsfredade läsaren ibland finna diskrepansen mellan innehåll och litterär gestaltning vara besvärande stor. Men att göra poäng av det vore som att förneka författaren erfarenheter som på ett outsägligt vis är radikalt annorlunda, och mera omfattande, ja tusen gånger värre, än någon västerbottnisk litteratör ens varit i närheten av.

Detta är helt enkelt en roman som oavsett språkliga och psykologiska brister bär på ett innehåll så digert att ingen av kvinna född kan ha några invändningar.

Utan att göra anspråk på att vare sig stilistiskt eller strukturellt vara en totalroman så har Marianovic dock svarat för ett glödgat vittnesbörd från den del av Europa där allt i ett slag förändrades från ett slags fredlig samexistens till ett nationalismens getingbo. Från Jugoslavien och Tito till en fanatism som inte ens drog sig för att splittra släkter och familjer. Det är en blodsbandens, männens, nationalismens och religionens fanatism som avtäcks och avslöjas.

Att Fausta Marianovic dessutom lodar längs gamla förträngda djup – berättarjaget bär på en historia före andra världskriget, om en morfar som ägde ett tegelbruk, sedermera förstatligat – förminskar inte komplikationen precis.

Vad händer i en verklighet där allt ställs på sin spets och varje människas ”blodstatus” blir föremål för noggranna studier och våldsbaserade överväganden?

Och vad är det för mekanismer som gör att också bosniska muslimer – generellt och med stor rätt kallade krigets främsta offer – faller in i fanatismens språkbruk och tankevärldar?

Om den hårfina skillnaden mellan etnisk resning och etnisk rensning skriver Fausta Marianovic lika antydande som successivt uttömmande.

Det är en mycket bra roman, låt vara mindre utifrån estetiska kriterier än – nu sänker jag huvudet i respekt för en människa som både överlevt och förmått samla sig till en nästan 300 sidor lång, tättryckt och berättarsuverän dossier.