Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: För rasister och främlingsfientliga är jag den värsta sorten

Annons

De som känner mig, eller de som läser kontinuerligt, vet att jag förespråkar ett mångkulturellt samhälle, och att jag gärna propagerar för det. Jag är en babbelover, en babbetorsk säger mina vänner för att jag alltid faller för mörkbruna ögon, svart hår och fascineras av andra kulturer. Jag är dessutom en avkomma av min turkiska pappa och min svenska mamma, alltså en mix, en blandras. Men jag är inte bara för mångkultur, jag är också för en öppen och human flykting- och invandringspolitik, rätten till sin egen kropp (fri abort), homobröllop, moské, synagoga, kyrka and so on. Jag tycker att N-ordet är kränkande men tycker att vitlök är helt okej, jag gillar inte sill och nubbe på midsommar men älskar falafel och cay från turkarna på kolgrillen.

För rasister och främlingsfientliga är jag den värsta sorten. För jag är inte bara en blandras, jag är också en landsförrädare. Man slänger sig med hittepå-ord som svenskfientlig när det kommer till sådana som mig. Men jag är uppvuxen i en familj med rötter från Indien, Tjeckien, Turkiet och Sverige, bland bögar och straighta och mitt emellan. Jag har därför blivit fostrad att inte göra skillnad på folk och folk utifrån deras ursprung, kön, bakgrund eller sexuella läggning, av den simpla anledning, att det inte är skillnad på folk på grund av deras ursprung, kön, bakgrund och sexuella läggning.

Men jag vill ändå påstå, att det är skillnad på folk och folk. Och nu blir det väl ramaskri och man kommer att go apeshit men jag tycker att Sverige och svenskarna har mycket att lära från andra länder med andra kulturer. När jag åker till min vän vars familj invandrat från Turkiet, bjuder hans mamma på middag, till alla oss som kommer dit. ”Jag har många barn idag” säger hon och är genuint glad för att hon får bjuda oss. För i Turkiet till exempel, är gästvänligheten oerhört viktig. Man vill dela med sig. Och jag dras osökt tillbaka till min barndom med otaliga stunder jag spenderat på mina svenska vänners rum, medan familjen äter middag på våningen nedanför. ”Du kan vänta på mitt rum” säger kompisen och det är inga konstigheter med det. Alla som känner igen sig i detta, upp med handen. Så ja, nu gör vi vågen.

Mina utländska vänner är ofta de mest gästvänliga och givmilda. Inte för att de är utländska, utan för att de är gästvänliga och givmilda. Samma som att svennebananen är snål, inte för att den är svennebanan, utan för att den är snål. Men sanningen är, att när allt kommer omkring är vi så kolossalt lika – svennen, araben, turken, koreanen. Vi måste bara välja att se likheterna, likväl som vi ser olikheterna. Så ja, nu gör vi vågen igen, allihopa.

Deniz Fryksell

Älskar Sverige och önskar att fler ska få möjligheten att leva här.

d.fryksell@gmail.com