Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Fotbollen sprider sig åt alla omöjliga väderstreck

Annons

David Beckham är i finansiell kris, den andemeningen ville en av våra kvällstidningar ge uttryck för i en rubrik på webben i förra veckan.

Lättlurad som jag är så klickade jag in.

Nu var det inte så att han stod på ruinens brant direkt den gode engelsmannen, utan det visade sig att han sökte efter ett par miljarder för att fortsätta sitt projekt med att bygga en fotbollsstadium och skapa ett fotbollslag i Miami.

Den amerikanska proffsligan, MLS, har de senaste två–tre år gått på offensiven.

Till skillnad från tidigare satsningar finns nu underlag för en hållbar liga även i Nordamerika, försök har som bekant gjorts tidigare.

Då, på 1970-80-talet var det gigantiska namn som Pelé, Chinaglia och Beckenbauer (New York Cosmos).

Nu är det Andrea Pirlo (New York City FC), Sebastian Giovinco (Toronto FC), David Villa (New York City FC), Steven Gerrard (LA Galaxy), Kaká (Orlando) och John Terry (New York City FC) som ska uppvigla intresse.

Möjligheterna finns. Många till USA invandrade människor de senaste 30 åren kommer från länder, och kontinenter, med relativt lång fotbollstradition (Sydamerika, Afrika och Europa).

Frågan är om det nuvarande amerikanska systemet med skolidrott passar särskilt väl in på att få de bästa av de bästa att börja med fotboll, men det är en fråga som återstår att se.

Samtidigt hörs locktoner österifrån: Kina.

Visserligen lyckades den indiska ligan plocka in ett antal kända namn (däribland Fredrik Ljungberg), men det är i Kina det händer nu.

Med pengastarka (och av staten backade) ägare i kombination med importerad fotbollskunskap (utländska tränare och klubbchefer, bland annat Sven-Göran Eriksson) hoppas landet på att bli en stormakt inom fotbollen.

Jag välkomnar alla initiativ att sprida och göra fotbollen större, samtidigt känns det bittert när jag läser att Ezequiel Lavezzi, den flyfotande italienaren med flera år av toppfotboll kvar inom sig, väljer att lämna PSG för ett kinesiskt lag.

Å andra sidan har jag också väldigt svårt att kritisera någon som, enligt uppgifter, plitar på ett kontrakt värt 300 miljoner över ett par år ...

***

När ni läser detta är risken att Giffarnas unge mittback Joakim Nilsson kanske redan har lämnat för Elfsborg.

Om det är så att det där hopparknäet är lite mer klurigt än vad som tidigare sagts gratulerar jag GIF Sundsvall till en bra affär, om de där fem miljonerna plus vidareförsäljningsklausul stämmer.

Om inte: Då är jag desto mer orolig över att vi sålt föregående säsongs två ordinarie mittbackar.

De där fem miljonerna är inte mycket att hänga på hyllan om laget åker ur Allsvenskan, med tanke på de stora ekonomiska skillnaderna mellan Superettan och Allsvenskan.

***

Har ni förresten läst Erik Nivas artikelserie "Operation: Integration"?

Om inte så tycker jag att ni ska göra det.

Med sin, som vanligt, vassa penna ger Niva exempel på hur viktig idrotten är, i detta fall specifikt fotbollen, för integrationen.

Artikelserien är lika bra som viktig.