Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: GIF visade att allt är möjligt

Annons

Lycksele försökte först, Skellefteå AIK provade också, liksom kamratlagen från Luleå (två gånger) och Holmsund.

För att inte tala om Giffarna själva, som kvalade tre gånger inom loppet av sex år – innan det i fjärde försöket lyckades.

Då, för precis 50 år sedan, bar det hela vägen – och upp i Allsvenskan.

Klart att hela Norrland gladdes då. Men överraskande?

Nej, det är bara att läsa Mattias Denkerts långa text här intill så förstår nog var och en, att det liksom låg i tiden, att det äntligen var dags för "folkets lag" från fotbollshuvudstaden i norr att ta plats bland landets fotbollssocietet.

GIF Sundsvall visade den där gången för 50 år sedan att allt är möjligt, även för en landsända som framför allt klimatmässigt haft så mycket emot sig från start.

Och det där tror jag fortfarande spelar roll, när de blå-vita sundsvallarna åter rustar för allsvenskt spel.

Som alla gamla arbetarstäder har Sundsvalls idrottsliv varit rikt. Rikt på talanger, som under stora delar av 1900-talet hade chansen att fortsätta satsa på exempelvis fotbollen i hemtrakten, där det historiskt var gott om jobb.

Och företagen, oavsett om det var de stora industrierna eller mindre underleverantörer, satte värde på idrotten som "skådespel för folket". Vilket gjort det möjligt att också värva namnkunniga spelare hit. Som när Lennart "Foppa" Forsberg kom tillbaka från Djurgården. Som när Stig "Vittjärv" Sundqvist kom som spelande tränare. Som när centertanken K-G Jansson kom upp från Mellansverige och blev stor publikfavorit. Eller som när Kjell Eriksson valde att lämna Göteborg och Örgryte för Sundsvall. En flytt från västkusten norrut som skulle följas av många många fler genom årens lopp.

Under IFK:s storhetstid var Bosse Börjesson, ÖIS:are han också, det största namnet och bland de spelare som de senaste åren hämtats från västkusten kan nämnas Ari Skúlason (Häcken), Tommy Naurin och Johan Lundgren (ÖIS).

När det kommer till de stora lagidrotterna har Sundsvallsregionen oftast varit en norrländsk maktfaktor och Sundsvalls storhet inom fotbollen – och då räknar jag också med IFK – har varit att det också funnits starka ledare med visioner och drömmar.

"Mack-Allan" Sundbom var definitivt en sådan, då när det begav sig för första gången.

Urban Hagblom är definitivt en sådan, när vi borrar ned oss i det moderna 2000-talet.

Besjälade av tanken på att placera och etablera ett lag från våra breddgrader i högsta serien har också dessa ledare sett till att få tillräckligt med resurser för att göra det möjligt.

Annons