Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Hejdå Sundsvall – en hat- och kärleksförklaring till staden mellan bergen

"Så kallt det är". Det var bland det första som slog mig.

Jag hade tagit den största väskan jag hade, tryckt ner så mycket jag bara kunde och satt mig på två tåg 70 mil norrut. Så stod jag där på Sundsvalls centralstation och sökte med blicken efter min skjuts.

Jag minns inte att jag lade märke till bergen, Sidsjön eller kullerstenarna i Stenstan. Mitt första intryck, som jag kommer ihåg, var kylan. Hur påtaglig den var jämfört med Göteborgs milda vindar.

Fem år och fyra månader har gått sedan dess. Sedan jag satte min allra första fot på Sundsvallsmark för att studera journalistik.

På de här dryga fem åren har Sundsvall blivit bra mycket mer än en kall stad jag inte har någon relation till.

Sundsvall har blivit staden där jag utbildade mig och skaffade mitt första fasta jobb. Staden där jag köpte min första lägenhet. En stad där jag svurit över branta backar och lovordat böljande natur.

Sundsvall har blivit staden jag tillbringat klart mest tid i sedan jag flyttade hemifrån som 16-åring. I flera år har det varit den plats jag kallar mitt hem.

I Sundsvall har jag klagat på ogästvänlig befolkning – och skaffat vänner för livet. Jag har fått minnen för livet, erfarenheter för livet.

Sundsvall har blivit en stad med sena nätter och tidiga morgnar. Jag har upplevt kärlek, sorg, ilska, frustration. Lycka och gemenskap. Ensamhet. Avgrundsdjupa dalar men också toppar som nästan rör vid molnen.

Sundsvall har blivit en stad jag hatar att älska och älskar att hata. För Sundsvall är ingen enkel stad – verkligen inte. Den har sina tajta gäng, sammansvetsade från yttre påverkan. Den har en mångfald som gör att det är svårt att hitta sig själv. Vill jag vara friluftsälskaren, äventyraren eller partydjuret? Eller lite av varje?

Efter fem år och fyra månader är det dags att ta sig vidare. Jag var egentligen klar med Sundsvall för längesedan men blev på grund av tillfälligheter fast i tre år till. Jag bestämde mig för att ge staden en chans efter studietidens glansdagar. Tänkte att kanske, kanske, väntar mitt livs kärlek eller drömjobbet eller livets bästa äventyr bakom nästa krök på Norra berget.

Men nej, nu är det dags.

Jag tar tjänstledigt, hyr ut lägenheten, slutar skriva krönikor och flyttar söderut. Till varmare breddgrader. Med avsikten att inte flytta norrut igen.

Detta är därför något slags sista kärleksförklaring till Sundsvall och dess invånare. Mitt sätt att säga hejdå till allt och alla som jag har gillat, ogillat, skrattat åt och med och varit frustrerad över.

Men vem vet. Livet har gjort oväntade vändningar förut. Kanske ses vi till hösten igen. Men tills vidare: Hejdå och tack för den här tiden. Ta hand om er stad och välkomna dem som vill bo i den.

Linette Israelsson, en snart före detta ST-journalist som drar iväg på nya äventyr