Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Hur blåögd får man vara? Nu får vi hoppas på girlpower

Söndagen den 28 februari tog Granlo BK farväl av Superligan.
Klockan var slagen några minuter i sex i hallen i Warberg som inte lever upp till sitt namn – Sparbanken Wictory Center.
Och jag kan bara konstatera: Hur naiv får man vara? Hur blåögd?

Färgen är vad färgen är på ens ögon.

Men man kan ändå försöka hålla ögonlocken öppna.

Kanske var det den kommande julledigheten som fick mig att sväva väg från verkligheten och skriva en krönika med rubriken: Granlo har spetsen för att spela i SSL även nästa säsong.

Läs mer: Granlo har spetsen för att spela i SSL även nästa säsong

Problemet med GBK:s spets var att den inte var tillräckligt vass för att skära bort alla illavarslande symptom som ett lag som lämnar högsta serien har.

De fanns där redan då, dagarna före julhelgen.

Den listan var lång, längre än lillgrabbens önskelista dagen före julafton, och den blev bara längre med tiden.

Vi kan börja med förlusten av landslagsbacken och jätten Robin Nilsberth och den tidiga knäskadan på viktiga nyförvärvet Christoffer Ekstrand, som innebar att säsongen stannade på blott fem spelade perioder (!), vi kan fortsätta med seriestarten som innehöll fyra raka förluster ...

... vi kan tillägga alla tappade poäng i slutminuterna och knappa förluster, vi kan addera en svacka på sju-åtta matcher som knappt tillförde ett skvatt i poängkolumnen, vi kan skjuta till klubbens ekonomiska problem med uteblivna löner och vi kan konstatera att Granlo tog noll poäng mot Sirius som visade sig bli en konkurrent i kampen runt nedflyttningsstrecket ...

Jag hatar klyschor.

Men den finns en anledning till att de uppstår och i det här fallet får vi vackert konstatera att en sluttabell ljuger aldrig.

Frågan är vad som händer med Granlo i framtiden?

Klubben sliter med att få ordning på ekonomin, nämnde Ekstrand och karaktärsbacken Anton Eriksson har redan deklarerat att de lämnar.

Det kommer fler att göra.

En av världens bästa innebandyspelare kommer inte att spela längre ner i seriesystemet än i just SSL. Det är ingen idé att rabbla alla klubbar som vill ha Johan Samuelsson, men försök hitta någon som inte vill ha honom.

Och hur gör coachen Magnus Svensson som inför säsongen kom hem till Sundsvall efter åtskilliga år i andra delar av innebandyvärlden?

Jag vet i alla fall vad jag hoppas på.

Jag hoppas på girlpower. På IBF. På Tomas Stenlunds tjejer.

Lycka till i kvalet, tar ni steget upp är innebandyscenen i Sundsvall er och ingen annans.