Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Nattsvart höstrusk efter ett kort ögonblick av omdömeslöshet

Eftermiddagens spöregn byttes mot sol och vårkänslor med antydningar till att det faktiskt kommer att bli en sommar.
Men innan kvällen var över var allt nattsvart och höstruskigt igen.
Ett kort ögonblicks omdömeslöshet gav ett kort.
Ett rött kort som förstörde premiären som aldrig blev speciellt festlig.

Annons

3 344 var på plats när Gefle premiärspelade i söndags. En sorglig siffra.

GIF Sundsvalls publiksiffra 4 120 var inte heller mycket att hurra över.

Det är mycket snack kring Norrlandsfotbollen; men det är ganska lite verkstad. Östersund lockade visserligen nästan dubbelt så många som GIF och GIF i sin premiär, men inte ens i den historiska matchen i Jämtland var det nära att vara lapp på luckan.

Det är klent, det är trist och det är tråkigt.

Men nog om det.

Det här ska handla om det röda som gjorde att allt förändrades till svart. Via ljusblåvitrandiga spelare från Gävle som jag inte längre vill kalla spöken.

Robin Tranberg tog ett smart gult kort i mittcirkeln mot AIK i premiären, ett litet småfult knep som förhindrade en kontring, det stoppade en potentiellt farlig målchans. Det var ett tecken på list.

Det röda kortet han drog på sig mot Gefle var inte smart alls. Det var ett omdömeslöst försök att vinna tillbaka en förlupen boll. Tre meter in på Gefles planhalva. Till vilken nytta?

Att Kristoffer Karlsson skulle hala upp ett kort var självklart. Kanske borde han ha nöjt sig med det gula och inte det röda han förvarar i höger bakficka.

Men Robin Tranbergs satsning var ändå huvudlös. Att ens riskera att dra på sig en utvisning efter en offensiv räd två minuter efter kaffepausen är fruktansvärt onödigt.

Och han visste förstås om det efteråt. Han var moloken, besviken och nedstämd och det är helt omänskligt att inte förstå honom.

LÄS OCKSÅ: GIF:s syndabock: "Det känns tufft så in i helvete – jag sätter grabbarna i en omöjlig sits"

Efter utvisningen var det Giffarna som fick den inledande energin och inspirationen. Men Gefle tog över, malde ned och mosade Sundsvall som de gjort så många gånger genom åren. Det enda som var oväntat var att det var Dioh Williams och inte Johan Oremo som knoppade in segermålet.

Noah Sonko Sundberg gjorde sig förstås redo direkt efter att Karlsson hissat röd flagg.

Franzén och Cedergren valde att ta ut målskytten Stefan Silva och spela ett rakt 4–4–1 i stället för 4–4–2.

Rätt? Fel?

Jag hade hellre sett Kristinn Steindórsson kliva av och ge utrymme för ett mittbacksbyte. Islänningen har inte fått upp farten än, han är långt från den klass han uppenbarligen ska ha.

Formstarke Silva är lugnare, coolare och mycket bättre med bollen. Jag hade hellre sett honom hjälpa till på mittfältet, som han så gärna gör, och förse Pa Dibba med bra bollar på de enorma ytor som självklart skulle uppstå när Roger Sandberg manade sina mannar till offensiv.

Men Silva plockades bort och Sundsvall tappade kompassriktningen.

Vårkänslorna och värmen från den första halvleken försvann.

I stället kom höstmörkret skrämmande tidigt.

LÄS OCKSÅ: GIF Sundsvall tappade matchen efter Tranbergs utvisning – föll med 1–2 mot Gefle

TV: Här ger Stefan Silva GIF Sundsvall ledningen

TV: Stefan Silva om första målet – och besvikelsen över bytet

BILDEXTRA: Massvis med bilder från Norrporten Arena. Ser du någon du känner?

TV: GIF-tränaren om bytet: "Behövde defensiv balans"

BETYGEN: Så betygsätts GIF Sundsvall efter hemmapremiären