Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Putin krigar genom tv-rutan

Annons

Jag kollar numera inte på vanlig tv, men desto mer på nätets strömningstjänster. I Sverige har jag inte haft någon dumburk på många år. I Bukarest, där jag numera bor, står visserligen en i sovrummet, men myrornas krig härjar på varenda kanal.

På mitt hotellrum Moldaviens huvudstad Chișinãu gjorde jag ett undantag ‒ nätuppkopplingen var frustrerande usel.

Först när jag zappat mig igenom kanalutbudet trillade polletten ner. I ett par dagar hade jag undrat varför alla moldaver, inte minst de unga, pratade i första hand ryska.

Nästan 80 procent av moldaverna har rumänska som första språk. Sedan självständigheten från Sovjetunionen 1991, har moldaverna med babysteps närmat sig Europa och det kulturellt och historiskt närstående Rumänien (inom vars gränser en tredjedel av det historiska Moldavien hamnade när den nuvarande republiken Moldavien ockuperades av Sovjet 1940).

Men på gatorna i Chișinãu hör man betydligt oftare ryska talas. Av 23 kanaler är 13 ryskspråkiga. I stort sett alla underhållningsprogram och filmer likaså. I ett land där än så länge knappt hälften av befolkningen har tillgång till nätet får ett främmande språks dominans i etermedia genomslag.

Det är förstås inte hela förklaringen. Ett halvsekels sovjetisk ockupation ‒ under vilken rumänskan förtrycktes ‒ sätter också spår. Och efter befrielsen har de moldaviska politikernas inställning till Rumänien varit ambivalent.

För en allt mer stursk Vladimir Putin är Moldavien en av de viktigaste pusselbitarna i hans kalla krig. Här gränsar det forna imperiet mot EU. Kriget om den före detta sovjetrepubliken förs på flera fronter.

I utbrytarrepubliken Transnistrien, känt som Europas Nordkorea och på senare år förvandlat till världens kanske mest sömniga hipstermecka, bedrivs kriget med militära medel, med ett tusental ryska soldater stationerade där.

På den politiska fronten infiltrerar ryssarna Europas mest korrupta land med pengar och rävspel. De ännu pågående massdemonstrationerna mot den politiska mutkulturen beskrivs i ryska medier som initierade av västmakterna.

Nyligen uppdagades ett kuppförsök: 17 ryska kriminella och ex-militärer greps för att ha planerat ett väpnat maktövertagande. Planen var att, med hjälp av fritagna fångar, inta Chișinãu och därefter tåga mot ukrainska Odessa.

Så hade Putin kunnat få sin efterlängtade korridor från Donetsk via Transnistrien och hela vägen till EU:s yttre gräns. Givetvis riktas misstankarna mot rysk säkerhetstjänst.

Den lågintensiva krigföringen via medierna är svårare att avvärja. Häromåret backade Moldaviens regering, efter kritik från yttrandefrihetsaktivister, från ett lagförslag som skulle stoppa de ryska tv-kanalernas framfart. Putin är som farligast när han slår mot demokratierna med stöd i våra heligaste principer.

Själva tycks vi ha glömt hur vi använder samma principer i frihetens tjänst.