Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Sälsimmet är allt och lite till

Annons

Njurunda SS bildades 1983.

Ett par år senare skapades Sälsimmet, tävlingen som sett den ena blivande elitsimmaren efter den andra göra debut – eller få ny fart framåt och uppåt på utvecklingskurvan. Huruvida olympiske mästaren från Sydney 2000, Lars Frölander från Borlänge och senare Sundsvall (och med delar av tjocka släkten i Medelpad och Ångermanland), deltagit i Sälsimmet låter jag vara osagt, men att Anna-Karin Kammerling som liten tjej åkte med moderklubben Bollnäs till Njurunda är jag nästan säker på.

Hanna Westrin var en fantastisk Sundsvallstalang som förstås gjorde avtryck i Sälsimmet något år in på 2000-talet, Johannes Skagius har förstås varit med och bland hemmasimmare som dragit blickarna till sig kan nämnas 1990-talets Mathias Öhman och Emma Svanbäck, för att nämna ett par ur en generation som växte fram och banade väg för dagens NSS-giv, där tre bröder Björklund är rubriknamn.

Men framför allt är det tävlingen som varje höst profilerar basen och bredden på ungdomssidan.

En gång i tiden körde NSS två varianter. Sälsimmet för de lite äldre ungdomarna och Lilla Sälsimmet för de allra yngsta, de som skulle klara av sin första tävling, sin första längd i 25-metersbassängen. Ofta i form av det simsätt som vi i Sverige sedan urminnes tider lärt ut först: bröstsim.

Generation efter generation känner igen gången: Först simskola, sedan teknikgrupp och så småningom tävling. Inte sällan med start i Njurundahallen en bit in på hösten ...

Jag har bevakat simning på olika nivåer sedan sent 1970-tal, men också haft förmånen att som förälder följa sporten på nära håll, och ni som har eller har haft idrottande barn vet ju att man då och då måste göra en och annan ideell insats också. För sportens och "den egna" föreningens väl och ve.

I mitt fall blev det till att agera speaker, med Sälsimmet som den stora höjdaren.

Inmarschen med skyltar á la OS för de deltagande klubbarna till det första passet kändes högtidligt och stämningsfullt för oss i arrangörsstaben, men hur skulle det då inte kännas för alla föräldrar, mor- och farföräldrar, tränare, ledare och framför allt för alla småttingar, som förmodligen upplevde både pirr i magen och glädje över att äntligen få testa start, flyt och målgång i ett litet högre tempo än vanligt ...

... och så uppvärmningarna, avbadningarna i den lilla barnbassängen, fikat och upptäcktsfärderna runt om i hallen, som också brukar rymma matcher i diverse bollsporter, typ innebandy, eller träning och match för boxare och andra individuella idrottare.

Inte underligt om en och annan slagen (sim-)hjälte brukar slockna ihopkrupen på någon tillskansad ledig kvadratdecimeter på de oftast knökfulla läktarraderna.