Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Vart tog alla grötfester och baler vägen?

Trettondagsafton och ni har förstås tagit hel- eller halvledigt från jobbet i dag?
För att hinna hem och byta om och en sista pimpning innan kvällens bal, dans eller det kanske får räcka med en grötfest?
Nähä, inte det. Trots att det är röd dag i almanackan i morgon och att julen långt i från är över ...

Annons

Man kan förstås hetsa upp sig själv och den närmaste omgivningen och poängtera detta med Trettondagens historiska betydelse – dagen då "de tre vise männen" kom fram till Jesus i krubban – och hur detta påverkat oss långt in i vår moderna och sekulariserade tid. Vi är ju fortfarande lediga på Trettondag jul, en dag som under de första århundradena efter Kristi födelse hade en större betydelse än dagens julhelg, och som fortfarande står i högsätet bland en del ortodoxa trosinriktningar.

Och om man googlar runt lite ser man också att det är just under trettonhelgen som startskottet går för vinterns och vårvinterns många karnevaler på litet sydligare breddgrader.

Festligt mitt i allt det högtidliga, med andra ord.

Precis som vi har brukat ordna det för oss (det är ju bara midsommarhelgen som inte har någon religiös koppling här i västvärlden) ...

Så när alla vännerna om hemvändarna lämnat Sundsvall, Timrå, Ånge eller någon annan centralort runt i Medelpad och förrådet med anekdoter från juldagsfestandet fyllts på, ja då har vi ju haft nyåret kvar. I mindre utsträckning på lokal i det fallet också, men kar som en helg där nyårsaftonen inte ses som en vanlig arbetsdag fullt ut.

Ungefär som trettondagsaftnarna såg ut för en och annan fortfarande festsugen förr.

Men något har hänt. Betydligt lugnare nu, så den givna frågan är alltså: När började festerna på trettondagsaftonen försvinna? De där som hölls av företag och föreningar i flådiga lokaler, värdiga en bal för festsugna vuxna, eller i församlingslokaler, bygde- och hembygdsgårdar, där trerättersvarianten bytts ut mot gröt och skinka. Tja, en vanlig danskväll i på något Stadshotell eller Folkets Hus har ju också haft sin givna plats.

Jag har genom åren stött på de flesta varianterna och skriver medvetet "har haft" sin plats på nöjeskartan, för en del av förändringen har vi ju känt av länge – och mer eller mindre räknat bort sedan några år tillbaka.

Men det har gått fort.

Plötsligt känns det som om det mesta är borta.

Och det är då man yrvaket tittar sig omkring och frågar sig: Vad var det som hände – och när hände det?

Okej, visst finns undantagen och visst ser man en och annan ströannons fortfarande, och visst snackas det om fester och middagar på sociala medier. När det väl händer ser man också mängder med uppdukningar och härliga menyer.

Men när gör man inte det, förresten?

Trettondagsaftonen verkar ha blivit som vilken fredag eller lördag som helst. Om inte sämre ...