Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lisa Gemmel (S): Valfrihet ger inte mer pengar till välfärden

Annons

Den finska social- och hälsovården står inför en gigantisk omstöpning. För att möta ökade kostnader i vården och en åldrande befolknings behov, behöver vården i Finland organiseras om. Det menar i alla fall den borgerliga regeringen.

Idag ligger social- och hälsovården ytterst på kommunerna. De kan ordna vård på egen hand eller tillsammans med andra kommuner i så kallade samkommuner.

Lösningen på problemet, om det nu är ett sådant, har regeringen presenterat i en omfattande landskaps- och vårdreform. Den är så stor och komplicerad att de flesta människor, även de som är insatta i den finska politiken, inte fullt ut förstår reformen och dess effekter.

Reformen är en kompromiss mellan två av regeringspartierna, Samlingspartiet och Centerpartiet. Samlingspartiet, motsvarande Moderaterna, längtar efter att få privatisera sjukvården efter svensk modell. Centerpartiet å sin sida vägrar ge upp tanken på självstyrande landskap. Så nu föreslås helt enkelt båda, efter en överenskommelse från 2015.

Landskapsreformen innebär att Finland får motsvarande landsting som ska ha ansvar för att det finns tillräckligt med social-, hälso- och sjukvård i Finland. De ska också ha ansvaret för finansieringen, vilken i dagsläget är uppdelad mellan flera huvudmän i Finland. Vårdreformen innebär ett valfrihetssystem med en modell med kundsedlar motsvarande den svenska skolpengen - vårdkunderna tar med sin påse pengar dit de går.

Förslaget på landskaps- och vårdreformen har inte tagits emot med öppna armar, inte ens bland regeringspartiernas riksdagsledamöter. Nyligen aviserade riksdagsledamot Maria Lohela att hon lämnar sitt parti, regeringspartiet Blå framtid, för en ny rörelse, Liike Nyt, och samtidigt kommer att rösta emot landskaps- och vårdreformen. Förslaget har därmed endast en rösts majoritet i den finska riksdagen, då även andra ledamöter för regeringspartierna kommer att rösta emot förslaget.

De stora och folkrika kommunerna i huvudstadsregionen, Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla, har även de sagt nej till reformen.

För mig som kommer från vårdkaosets Sverige till ett land med vad som anses ha bland världens bästa sjukvård, ter sig de föreslagna förändringarna absurda.

Finansieringen av välfärden måste säkras, i Finland såväl som i Sverige, men på inget sätt ger mig ett ökat vårdval svaret på hur finländarna tillsammans ska betala sin framtida välfärd. Samlingspartiet menar att ökad valfrihet ska leda till mer jämlik och kostnadseffektiv vård, vilket ingen aktör lyckats bevisa att motsvarande systemskifte ledde till i Sverige. Vårdvalet är här, liksom i Sverige, en rent ideologisk fråga.

Den 14 april är det riksdagsval i Finland. I opinionsmätningarna leder just nu SDP, socialdemokraterna, knappt. De är, liksom huvudstadsregionen, motståndare till reformen. Frågan är om regeringen innan april lyckas baxa igenom reformen med minsta möjliga marginal eller om SDP vinner valet och reformen då hamnar där den hör hemma - i papperskorgen.

Lisa Gemmel

lisa.m.gemmel@gmail.com

Annons