Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kroniskt sjuka borde inse vilken belastning de är för samhället

Annons

Drevet mot de kroniskt sjuka påbörjades av Alliansen och främst av Moderaterna. De lata skulle resa sig från sängar och rullstolar och gå till arbetet. Bästa sättet var att dra in sjukpenningen för dem.

På så sätt skulle de inte ha något val. Nu var många så fräcka att de dog i stället för att gå till jobbet. En del var än mer fräcka och tog livet av sig. Det var skammen att söka socialbidrag och brist på kraft att orka söka bidrag varje månad. Trots Alliansens drev mot kroniskt sjuka – som om sjukdom inte fanns i dag – har vi fortfarande sjukinrättningar kvar. Men nedmonteringen pågår. För varför ska man ha många sjukinrättningar om inga kroniska sjukdomar finns? Vilken onödig utgift för statskassan.

Insändare: Jag stupar i säng av utmattning efter varje arbetsdag – men jag är tydligen frisk

Efter det kom indragningar för LSS. Orsaken sas vara att de flesta ljög och att det var ytterst få som var berättigade till LSS. För nog borde man klara sig själv. Lite andningssvårigheter ska man väl klara av. Vad människor begär nu för tiden.

Nu kommer nästa förslag till hösten 2018: Handikappersättningen ska bort. För varför ska kroniskt sjuka ha bidrag till omkostnader för sin sjukdom och begära bidrag? Är man kroniskt sjuk borde man begripa vilken belastning man är för samhället och vad man kostar. Hur kan man begära bidrag? Har inte kroniskt sjuka någon skam i kroppen? Av någon anledning kommer jag att tänka på boken "Vårt förakt för svaghet", som handlar om nationalisternas ideologi.

Läs också: Försäkringskassans hårdare bedömningar – här är alla delar i granskningen

Men vad är det här mot de kroniskt sjuka? Är det inte nationalisternas ideologi som smugit sig in snyggt och prydligt? Inga orda ord med kraftiga uttryck. Utan en välformulerad retorik.

■■ Följ ST Debatt på Facebook

I en av Tysklands nyhetstidningar fanns det 1933 en bild på en man i rullstol och texten "Vad kostar han dig?" I dag är man mycket mer väl formulerad, men budskapet är detsamma. Vad kostar de kroniskt sjuka och funktionshindrade? Vad kostar vi er?

Vi ser fram emot hösten 2018 och hur väl formulerade kommer inte alla politiker då vara.

Christina Thor

Läs också:

Ledare: Sofia Mirjamsdotter: Det finns pengar till sjukförsäkringen

Insändare: Ständigt drogad går jag runt som en zombie – hur ska jag kunna arbeta?

Insändare: Ni tvingar mig springa ett maraton med brutna ben – varför kan jag inte få bli frisk?

Insändare: Försäkringskassan bemöter kritiken: Ibland lyckas vi inte fullt ut

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons