Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

100 sidor om allt och inget

BOK
Georges Perec: Löneförhöjningen. Översättning: Magnus Hedlund. Rámus.

Annons
Gå till avdelningschefen, knacka på dörren; är han inne, gå ¨in; är han inte inne kan du gå och tala med någon av dina kollegor eller går en vända i korridoren eller kontorets olika avdelningar.
Om han svarar gör så, om han inte svarar gör så.
Med ett slags halsbrytande logik, i formen av en algoritm, instruerar Georges Perec sina läsare att söka löneförhöjning. Det sker i en liten bok som mycket väl kan kallas roman, i brist på annat: den går nämligen inte att beskriva i vedertagna litterära termer Perec kallar "Löneförhöjningen".
För den som läst Perec tidigare är det inte märkligt. Han var den mest uppenbara av alla underdrifter en mycket originell författare. För Perec var författandet mer ett problem att lösa, en uppgift att anta än att i konventionell mening berätta något. Av den anledningen skrev han en tjock roman i det enda syftet att inte använda bokstaven e. På franska är det i praktiken omöjligt; e är förmodligens franskans vanligaste bokstav.
Perec lyckades dok, liksom senare han heroiske svenske översättare.
1960 bildade Perec tillsammans med några likasinnade Ouvrir de Littérature Potentielle, OuLiPo (Verkstad för potentiell litteratur om det ska översättas). Där var han verksam till sin död 1982. Det pontentiella avsåg närmast att vidga litteraturens gränser eller krossa dess vedertagna strukrturer. Somliga uppfattade det mer som lek än allvar. Den som läser "Löneförhöjningen" kan förledas tycka det.
Men Perecs avsikt var både allvarligare och sträckte sig längre. När väl hans läsare kommit över den absurda komiken här framkallad av dessa ständiga alternativ: gör si eller gör så är det lätt att se det djupare allvaret. Av den kvicka algoritmen blir en Kafkaliknande skildring av ett stort kontor, en skrämmande, smygande verklighet växer fram ur dessa korta stycken, alla numrerade, inordnade i ett logiskt mönster.
Men det är också en bok som med försiktigt engagemang och välvilja tar hand om den som tänker söka löneförhöjning. Uppsåtet är gott, det är bara verkligheten som kommer i vägen.
Som att avdelningschefen inte är inne när det knackar på dörren. Eller han är inne men upptagen med någon av de andra anställda (som kanske är ute i samma ärende) eller pratar i telefon med någon av sina överordnade (kanske om att nu måste vi hålla lönerna nere). Eller så är han inne, han är välvillig till din ansökan och allt går bra.
Eller så är han på semester eller tjänsteresa eller sjuk, kanske är han död.
Medan mer konventionella romaner håller sig med en handling finns på Georges Pedrecs knappt hundra sidor alla möjliga handlingar, allt händer eller händer inte, på samma gång. Ett slags totalberättelse genom att aldrig bestämma sig för hur det går.
Om avdelningschefen är inne eller inte.
Det är den roligaste och, självklart, mest förvirrande bok jag läst på länge.

Mer läsning

Annons