Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

266 gånger Panache

/

Annons
266 böcker, skrivna på 18 språk, försvenskade av 156 översättare, skrivna av 246 författare, 21 av dem Nobelpristagare. Få bokserier har en så stolt historia som Bonniers Panache. Ett begrepp för kvalitetslitteratur, en symbol för annat än omedelbara storsäljare.
Det började 1946. Föregångaren var Gula serien, med Anders Österling som ansvarig. Efter kriget förföll den lätt ålderdomlig, Bonniers ville skapa något nytt. Initiativet kom från bokförläggaren Georg Svensson, tanken var att den nya litteraturen skulle komma från USA, England, Frankrike; Tyskland var inte längre aktuellt.
Första året utgavs sexton titlar, bland dem Simone de Beauvoirs "Anders blod", Jean-Paul Sartres "Muren", George Orwells "Djurfarmen", Francis Scott Fitzgeralds "Den store Gatsby", med tiden moderna klassiker. Först var egentligen pseudonymen Vercors (egentligen Jean Bruller) två noveller "Havets tystnad" och "Vandringen mot stjärnorna", tryckt redan året innan.
"Havets tystnad" hade givits ut i Frankrike mitt under den tyska ockupationen, 1942, av Editions de Minuit (Midnattsförlaget), underjordiskt. Det angav tonen för Panache: utgivningen skulle söka sig till de undanskyma och subversiva. Att den nya franska romanen som Nathalie Sarraute, Alain Robbe-Grillet med tiden skulle komma i Panache på svenska var stilenligt, liksom att den provokative Michel Houellebecq presenterats i Panache.
Om de 59 första åren med Panache har förläggaren Magnus Bergh skrivit en upplysande liten skrift, närmast föranledd av att Panache numera förekommer till försäljning också i Pocket Shop. Vilket förhoppningsvis kommer att utöka läsekretsen.
I Berghs skrift finns alla de 266 utgivna böckerna förtecknade; det är en fröjd bara att läsa. Många av de författare som tagit vägen via Panache har blivit stora i en bredare utgivning. Men där finns också särlingar som aldrig lämnat de exklusivas krets. Påfallande är hur framsynt utgivningen varit; som talangjakt är det imponerande.
Mycket är naturligtvis litterärt avantgarde, en tveksam affär för bokförlag om man får tro Hans Magnus Enzensberger: enligt honom består avantgardets publik, i vilket land det än må vara, av mellan 500 och 1500 personer. Dock är den konstant, vilket kan förklara varför Panache blivit så långlivad. Dock fanns en nedgångsperiod i början av 70-talet då serien mer eller mindre låg nära. Då gällde debattböcker och politiska manifest medan intresset för avancerad, nyskapande litteratur närmast uppfattades som misstänkt klassförräderi.
Panache överlevde dock
Bland fjolårets utgivning fanns Stefan Cwins "Guldpelikanen" och Robbe-Grillets "Omtagning", i våras kom Gerald Murnanes "Slätterna" och Gilles Roziwers "Kärlek utan motstånd", i höst Elia Barcelós "Guldsmedens hemlighet" och Dubravka Ugresics "Smärtans ministerium".
Panache motverkar den provinsialism och anglifiering som utmärker mycket av den svenska bokmarknaden. Förutom att den bevingade hjälmen symbolen kommer från ett paket fransk Gauloises markerar kvalitet.

Mer läsning

Annons