Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

270 sidor kungligt skvaller

/

BOK Cecilia Hagen: Mina resor med Diana. Bonniers

Annons
I ett bitskt och roligt 270 sidor långt kåseri om sig själv och prinsessan Diana går Cecilia Hagen till storms mot engelska kungahusets och överklassens dubbelmoral, mot internatskolor och mot morsor och farsor som skiter i sina barn. Mina resor med Diana kallar hon boken och drar självsvåldiga och träffande paralleller mellan sitt eget liv och den engelska prinsessans. Hennes tes är att Diana inte skulle kunnat röra vid miljoner människors hjärtan om inte alla svikna och bedragna kunde identifiera sig med henne.

Cecilia Hagen tar fasta på Dianas mod, som fick henne att konfrontera Charles, hans skenheliga lilla mamsing drottningen och älskarinnorna och samtidigt utlämna sig själv. Och det skedde inte i familjens hägn utan inför öppen ridå med hela världen som publik. Först kom Andrew Mortons skandalomsusade bok 1992. Den byggde på band som Diana själv medverkat till, men det visste bara de närmaste vännerna. Sedan kom TV-intervjun ett par år senare, då 28 miljoner engelsmän fick lyssna till hur det egentligen var att vara ingift i den engelska kungaklanen.

Cecilia Hagen trycker på det faktum att engelska manliga högdjur gifter sig med lämpliga avelskvinnor för att trygga gods och titlar åt framtiden. Damerna skall vara unga, vackra, lätthanterliga och helst rika. En sådan brud spårades upp åt Dianas pappa, men visade sig lika svårdresserad som senare också dottern. I samma stund som hustrun efter tre döttrar äntligen levererat den förväntade manlige arvingen stack hon. Då var Diana sju år. Två år senare sattes hon på internatskola. Så går det till.

Internatskola var också Cecilia Hagens öde men hon var i alla fall elva, när hennes diplomatpappa och deprimerade mamma förpassade henne dit. Hon beskriver vad en liten unge kan tänkas känna när han eller hon för alltid skiljs från hem och föräldrar och vad internatlivet gör med en ung människa. Självständig, hård mer än självsäker och död inuti, sådana kan man bli, skriver hon och hänvisar till folk som vet.

Cecilia Hagen mötte bara Diana en gång. Det skedde på Ascot, där hon och många andra såg en lätt överförfriskad prinsessa, som i sällskap med prins Andrews dåvarande fru Furgie stack paraplyspetsar i rumpan på en höjdare av hankön.

I boken reser Cecilia Hagen runt till platser som har anknytning till Diana, givetvis också till den hemska dödens väg som slutade i den tunnel där Diana och hennes siste pojkvän miste livet.

Man får också insyn i hur den arme Charles hade det som liten, livrädd inför pappa Philips raserianfall. Dessutom får man veta en hel del om förfädernas och Philips leverne med accepterade älskarinnor och fruar som tittade bort och låtsades att de ingenting såg. Men blundade och teg gjorde alltså inte Diana, denna godhjärtade, lynniga, olyckliga, tröstätande och spyende prinsessa, som snabbt förvandlades från oskuldsfull fästmö till attackerande furie. Gravid med Charles dyrbare arvinge kastade hon sig nerför tjugo trappsteg lagom till tedags och det enda Charles tänkte på var att tillkalla en gynekolog, förmodligen med tronföljden i tankarna.

Gillar ni pikant skvaller skall ni läsa Mina resor med Diana, för skvallrar gör Cecilia Hagen. Om den \"ginimpregnerade\" drottningmodern vet hon att berätta ett och annat. Till exempel att denna tillsammans med sin vän och tillika Dianas satmara till mormor fungerade kopplerska för Dianas och Charles. Däremellan satte hon sprutt på statens och egna miljoner i en omfattning som slog hela den övriga kungafamiljen. Det blev en del eftersom hon levde i 101 år. För Dianas lillebror Charles, han som ärvt gods och earl-titel, har författaren också beska piller i beredskap. Så mycket är säkert att hon inte har överdriven respekt för vare sig börd, rikedom eller titlar, men Diana håller hon på, hennes många konstigheter till trots, och det är hon ju inte ensam om.

Mer läsning

Annons