Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

40-talet lever i museigrundarens hem

/
  • Den gamla prästgården är en av de byggnader från länet som flyttats till Murberget. Under 1940-talet blev den paret Hellmans bostad.

Hästskjutsen passerar just förbi Murbergets prästgård. Där bodde från 1942 friluftsmuseets grundare Theodor Hellman och hans fru Wendela.
Folkskoleinspektören och museimannen Hellmans dröm var ett Norrlands Skansen. I år är hans eget hem återinrett och befolkat som en av attraktionerna.

Annons
Murberget var paret Hellmans livsgärning. I ett kärleksbrev till Wendela, innan de var gifta, talar Theodor om den drömmen, säger informationschef Ann-Sofi Ingman.
Den generationens museimän var mer folkbildare och pedagoger än antikvarier. Vår Ångermanlandsgård, till exempel, är ett hopplock av olika gårdar. I dag ryser vi åt det, men för dem var det helt i sin ordning, säger Hellmans nutida efterträdare, landsantikvarie Bengt Edgren.
Och den pedagogiska ivern är på väg in igen. Den enda större satsning som regeringen just nu gör på museibranschen är pedagogikpengar.
När Murberget nu återinrett grundarens hem är ett syfte att lyfta fram Wendela Hellman, som i tidens anda arbetade i team med sin man men fick lämna all ära åt honom.
Hellman själv ville att museet skulle vara en plats där tiden stannat. Nu pågår 1940-talet för fullt i hans egen bostad. Järnspisen har fått sällskap av en elektrisk spis. Grytor och kärl i gul och grön emalj är på modet, liksom trevånings kakburkar. Radion spelar amerikansk underhållningsmusik och på bordet ligger klippdockor av filmstjärnor.
Ibland hyrde paret Hellman hemhjälp, och nu guidar Sara Öhman i nätt svartvit klädsel besökare runt.
Det roliga med 1940-talet är att många känner igen sig. Miljön här öppnar för samtal mellan generationerna, säger hon.
Nyligen firades Wendelas födelsedag med kaffe och dussintalet kaksorter, bakade i prästgårdsköket. Målningarna har skänkts tillbaka av barnbarnen och Theodor Hellmans arbetsrum är autentiskt med ett jätteskrivbord och bokhyllor med överstycken.
Även om det var han som stod i offentlighetens ljus var verkligheten i hemmet mer nyanserad. Sondottern Åsa Bodén minns att det var farmor som styrde och ställde. Medan farfar läste, forskade och dokumenterade var hon den praktiska, drivande och verklighetsnära.
Det museum han byggt fyllde hon med liv och verksamhet. Hon var med i husmodersföreningen och ordnade litteratursalonger. På ett släktfoto har han en drömmande och avlägsen blick, medan hennes ansikte tycks avspegla en kvinna med järnkoll på omgivningen.
Och till kommande år finns mer för museet att arbeta med ur Wendela Hellmans liv. Inte minst för barnen.
Hon tyckte om kläder, och på övervåningen fanns en garderob som sträckte sig över hela husets längd. Där fick barnen gå omkring fritt och klä ut sig, säger Sara Öhman.

Mer läsning

Annons