Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

90-årsdikt

BOK
Augustin Mannerheim: Öppnas om natten.
Pequod.

Annons
Att vara 90 år, som Augustin Mannerheim, och alltjämt publicera sig, säger en del om mannen bakom orden. I sin nya diktsamling, Öppnas om natten, kommenterar han sin kapplöpning med tiden:

Slå långsamt puls!

Jag skulle gärna vilja skriva till punkt.

Raderna ingår i den tredje och i särklass starkaste av bokens fem avdelningar. Djupt personligt berättar han där om sin kropp i förändring, om sina grusade drömmar och om hustrun sedan fyrtio år, som sover vid hans sida. Henne har han också tillägnat Öppnas om natten. Ömheten dem emellan pulserar i den korta dikten Morgonhälsning:

Din hand i min armhåla,

Min runt din axel

Sin allt skröpligare lekamen ger han ironisk reverens, när han beskådar sina försummade tår under aftonlampan:

vi är lika gamla ju

ni och jag ni mina

åldrade tår.

Starkast griper han när han jämför sig själv med en gammal trädstam nedsjunken i myrmark, det stycke förhårdnat trä som kallas låga:

Jag var en rot av tyre

som aldrig fick brinna

_ _ _

Åren går

men jag behåller envist

min form.

August Mannerheim skrev dikt redan som tonåring. Hans metriska briljans, parad med hans musikalitet, observerades tidigt både i det han skrev och när han reciterade och gav honom som gammal man ett hedersdoktorat vid Linköpings högskola. Hans bok Den rytmiska texten blev undervisningsmaterial vid Göteborgs musikhögskola och vid stadsteatern i Norrköping arbetade han som lärare i uppläsning. Om bland annat detta berättar John Swedenmark i sin efterskrift.

Själv stöttes jag som yngre bort av den del av Mannerheims poesi som var strängt metriskt bunden, kanske därför att den hårt tuktade formen dolde det underliggande innehållet för mig. Nu, när han efter tjugo års tystnad åter ger ut en diktbok, kapitulerar jag för den milda distansen och innerligheten, för skärpan och klarsynen som genomsyrar texterna..

I Öppnas om natten finns prosa- och haikudikter. Där finns travesterade psalmer, berättande dikter och centrallyrik. Sviten Återkomst återger ett klart eko från Harry Martinsons Aniara.

Också tolkningar av två spanska poeter ur det förgångna finns med, Rosalia de Castro och César Vallejo. Dikterna skälver av förtvivlans lidelse hos den förra och Weltschmerz hos den senare men äktheten tar man inte miste på.

Samma känsla av det sant upplevda präglar också Augustin Mannerheims egna dikter.


Mer läsning

Annons