Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åk till Mellanfjärden, Fo

/

Annons
TEATER
Mellanfjärdens teater: Inte alla tjuvar kommer för att stjäla av Dario Fo.
Översättning: Carlo Barsotti.
Regi och bearbetning: Figge Norling.
Scenografi: Ulla Oddsdotter och Odd Lundkvist.
Musik: Kristofer Eng.
I rollerna: Peter Perski, Tina Leijonberg, Helena Brusell, Tintin Anderzon,
Göran Thorell, Jakob Stadell.

Dario Fo borde åka till Mellanfjärden, ett vackert, mycket levande fiskeläge
vid Hälsingekusten, långt från hans hemland Italien. Där kan han sedan i går
kväll se en av sina mer sällsynta farser, \"Inte alla tjuvar kommer för att
stjäla\", spelas med frejdig glädje, av en skicklig ensemble och i en
uppsättning som mer vill roa än föra fram Fos numera något avslagna
politiska budskap.
Det hela utspelas i ett mondänt, mycket italienskt vardagsrum, en stilfull
scenbild av Ulla Oddsdotter och Odd Lundkvist. Det är sen kväll och våningen
tom när en tjuv klättrar in och om en stund finner sig inblandad i diverse
äktenskapliga kriser, inklusive sin egen när hustrun är oförsynt nog att
ringa honom på jobbet.
Våningens ägare uppenbarar sig med älskarinnan, medan tjuven  gömmer sig i
ett modernistiskt golvur. Med tiden uppenbarar sig också ett par fruar och
en äkta man som förstås också är älskare. Det är alltså klassisk
förväxlingskomedi; Fo skriver gärna i sådana traditioner, med några egna
slutsatser. Här handlar det om en något motsägelsefull samhällsmoral, i
överensstämmelse med Fos politiska preferenser: inbrottstjuven är mer
moralisk, och ärligare, än den borgerlighet han håller på att bestjäla på
deras egendom. Dessutom är han den ende som är trogen hustrun i detta
förvirrande kärleksspel.
Nu har regissören, Figge Norling, inte tittat särskilt djupt i Fos politiska
idévärld. Norlings avsikt och ambition är att underhålla. Något dröjer det
innan det sker; främst inledningen är långsammare och trögare än den borde
kunna bli, med högre tempo och kanske genom att stryka ett och annat
sångnummer. Ty till den traditionella farsen har Kristofer Eng, en klippa i
Mellanfjärdens somriga teaterliv, skrivit mycket musik. Bland annat för att
passa ensemblen, inte minst Jakob Stadell som länge bara är sångare innan
han börjar agera på scen.
En bit in i föreställningen har Norling lyckats blåsa liv i den lätt
stelbenta farsen, och till slut är det mycket roligt, ju snabbare
förväxlingarna blir och Fos replikkonst kommer i nivå med hans humor.
Peter Perski spelar tjuven, en kriminell farsfigur, och gör det alldeles
utmärkt. Han har insupit den Foska komiken och vet att förvalta den. Också
Göran Thorell som den äkta man som äger våningen där inbrottet sker.
Tillsammans är de mycket roliga. Särskilt tillsammans med en mycket
sydländsk, mycket yvig Tina Leijonberg. Och mot slutet en uppsluppen Tintin
Anderzon och en ilsken hustru i Helena Brusells gestalt.
Så blir det som det varit de flesta av de tolv tidigare åren en sommarkväll
i teatermagasinet i Mellanfjärden: underhållande, opretentiöst men mycket
professionellt; ty detta är inget att förväxla med de bygdespel som dyker
upp i var och varannan buske.
Det här är teater på allvar. Men rolig.
Curt Bladh

Mer läsning

Annons