Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla dessa landskap

/

Malmö Konstmuseum: Landskap Till och med den 4 september Öppet alla dagar maj 12-16, juni-augusti 10-16, sept.12-16

Annons
I århundraden var landskapet det mest ringaktade av konstens alla motiv. Fanns landskap med i renässansens, barocken och rokokons konst var det för att tjäna som en idealiserad fond åt scener ur historien, myten eller Bibeln.
Med få undantag (bland annat nederländska 1600-talslandskap) bröts den onda cirkeln först när konstnärer som William Turner, John Constable och den första generationen danska guldåldersmålare i början av 1800-talet helt resolut tog skissböcker och stafflier med ut i det fria och började teckna och måla direkt efter naturen. Därmed öppnades portarna till en motivkälla som inte bara var outtömlig utan som också väckte konstpublikens omedelbara intresse och kärlek.

Inom den elitistiska 1900-talskonsten har landskapet på nytt hamnat i bakgrunden och det i så hög grad att man under en tid befarade att det var dött och helt förpassat till konsthistoriens annaler. Att farhågorna var förhastade framgår av sommarens stora utställning på Malmö Konstmuseum som med hjälp av sina rikhaltiga samlingar sätter landskapet i fokus och återberättar dess historia från tidigt 1800-tal och upp i vår egen tid.
Medierna har förändrats. Kameran får numera ofta ersätta pensel, palett och duk, men kärleken till landskapet och fascinationen över dess outtömliga stämningslägen och tolkningsmöjligheter består.
Närmare 50-talet konstnärer är representerade. De flesta är svenskar men här finns också verk av den tyske ärkeromantikern Hans Thoma, dansken Wilhelm Hammershöi, ryssen Boris Kustodiev alla verksamma åren runt förra sekelskiftet dessutom fotokonst av finländarna Esko Männikkö och Illkka Halso samt norskan Anne Katrine Dolven.

Bland svenskarna återfinns gamla italienfararen Joseph Magnus Stäck, vildmarksromantiker som Carl Johan Fahlcrantz och Theodor Billing, \"franska\" friluftsmålare som Carl Fredrik Hill och Alfred Wahlberg och nationalromantiker som Nils Kreuger, Bruno Liljefors och Carl O Petersen. Där finns kolorister som Tora Vega Holmström och Jacques Zadig och unga \"modernister\" som fotografen Mats Leiderstam och Anna Nordenskiöld, vars stora olja \"Berget bakom molnet\" tonar fram som en subtil uppdatering av Kinas och Japans klassiska landskapskonst.
Exemplen skulle kunna mångfaldigas men egentligen är det inte de enskilda konstnärerna och deras verk som är det mest intressanta utan den överblick över landskapsmåleriets motivkretsar, stämningslägen, tolkningsmöjligheter och utveckling som utställningen i sin helhet erbjuder.

Trots att de flesta av de utställda verken gör anspråk på att vara realistiska, målade direkt efter motivet, förenas de ändå av en viss idealisering, en förstärkning av de signaler som motivet utsänder.
Medvetet eller omedvetet betonas vissa element. Det kan vara den klassicerande skymningsromantiken à la Claude Lorrain som i Fahlcrantz \"Romantiska\" landskap från 1810, det pastorala perspektivet som i Carl O Petersens odaterade \"Landskap med storkar\" eller det rent koloristiska som i Jacques Zadigs abstrakta färgsymfoni \"Rött landskap\" från 1967.

Att också kameran kan förmedla stämningslägen framgår framför allt av Illka Halsos fantastiska skogsinteriör som trots vissa sponsorsymboler inte står 1800-talets vildmarksromantiker efter vad stämning beträffar, men också av norskan Anne Katrine Dovens blonda havsutblickar, där en känsla av tomhet och undergångsstämning förstärks av nakna människor som orörliga tittar ut över vatten och avlägsna, karga berg.
Med ganska små medel, verken kommer ju, som nämnts, från museets egna samlingar, har Malmö Konstmuseum skapat en sommarutställning, som trots att den är motiviskt smal ändå har både djup och bredd. Njutbar är den dessutom och tillika konsthistoriskt intressant.

Mer läsning

Annons