Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alma Löv vill sprida konstbaciller

/

Egentligen skulle Marc Broos bli affärsinnehavare i Holland.
Men kärlek, vin och en torparkvinna från 1800-talet förändrade mycket. Nu ställer han ut samtidskonst i den värmländska grönskan.

Annons
Utströdda i skogsbrynet och på ängen ned mot vattnet ligger 16 väldigt små hus i olika former och färger. Där finns glashus, lusthus, plåtskjul och en smal, faluröd stuga. Men vad som gömmer sig är svårt att se för träden och det höga gräsets skull, så besökarna får leta sig fram längs stigarna för att komma till konsten.
Varje paviljong rymmer samtidskonst, ibland av välkända konstnärer som Annika von Hausswolff, men även unga och okända konstnärer får ta plats på Alma Lövs museum. I den lilla byn Östra Ämtervik vid Frykens strand har konstnärsparet Marc och Karin Broos skapat en vildvuxen konstoas.
Även vi på landet har en demokratisk rättighet att få smaka på nyskapande saker, säger Marc Broos med ett uttal som berättar att han inte alltid bott på den svenska landsbygden.
Han är uppvuxen i Holland och hade egentligen framtiden utstakad för sig i hemlandet. Men när han träffade Karin kom han på andra tankar. Hon gick på konsthögskola i Holland och Marc bytte bana från florist till konstnär.
Så småningom hamnade de i Hagfors i Värmland, men när de senare behövde en större ateljé köpte de en gammal skolbyggnad i Östra Ämtervik. Men något museum fanns inte med i planerna.
Det kan låta märkligt att man blir museiägare av en slump. Allting började när han deltog i en utställning på Ålands konstmuseum och tog ett glas vin med chefen för museet, tillika ordförande i ortens gatunämnd, som hade gått bet när han försökte döpa en gata efter Alma Löv. Chefen var sorgsen för han tyckte att det var ett så fint namn, men fick avslag eftersom torparkvinnan Alma Löv inte var född på Åland.
Då sa jag att jag kunde bygga ett museum i Vämland och uppkalla det efter henne. Det var bara någonting jag spottade ur mig.
Men chefen tog honom på orden och snart hade lokaltidningarna skrivit hela uppslag om att en okänd änka på Åland skulle ge namn åt ett museum i Selma Lagerlöfs Värmland.
Jag hade inte en tanke på något jäkla museum, men tidningarna dök upp och vad skulle jag göra, skrattar Marc Broos.
Så Marc Broos sökte bidrag och öppnade ett konstmuseum i liten skala, men paviljongerna blir fler och Alma Löv har gjort sig ett namn i konstvärlden.
Alma Löv är bara öppet under sommaren och omkostnaderna för att driva det är små. Därför kan Marc Broos bjuda in oetablerade konstnärer som han själv tycker om.
Tilda Lovell är en av de unga konstnärer som har ställt ut på Alma Löv flera gånger. Förra året kunde besökarna hälsa på hos en skulpterad flicka som låg slarvigt nedbäddad under ett vitt täcke. Över sängkläderna kröp stora insekter och på en gren bredvid satt en uggla och hoade.
I sommar flyttade hennes febriga installation in på Galleri Lars Bohman i Stockholm och Marc Broos låter lite stolt när han berättar om henne och andra unga konstnärer som har fått egna större utställningar efter Alma Löv. Men hur går det då för Marc Broos demokratiprojekt - är det mest turister som kommer, eller hittar även värmlänningarna dit?
Egentligen är det meningen att de som bor här ska komma. Men det är kanske mest folk från storstäderna och vana konstbesökare. Fast det kommer också folk som aldrig har sett en installation förut, säger Marc Broos.
Och somliga är mer hänförda av naturen, av de fina dörrarna eller av familjens hund.
Men vi har vårt hemliga vapen: de ser ju konsten i alla fall och då blir de smittade av konstbaciller.
Årets utställning blev inte riktigt som planerat, för två tänkta projekt havererade när de ansvariga hoppade av. Då började han fylla paviljongerna med sin egen konst, och i sista sekunden hittade han också några andra konstnärer som kunde vara med.
Om det bara är jag får allt samma färg och det vill jag inte. Så nu blev det utställningen "Not the same colours".

Mer läsning

Annons