Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Amors brutna pil

\"Gud gillar skoj\" är titeln på en liten bok jag hittade i New Delhi vid Connaught Place. Livet är mer än att kämpa och klaga, löd texten på bokens baksida. Författaren skall ha hjälpt många stressade människor att komma i balans.

Annons
Det var litet äventyrligt att åka moppetaxi i den starka trafiken från förorten till CP, ett berömt nav i stadens gatunät. \"Håll avståndet\" stod det bak på vår auto, som på alla likadana plåtburkar med gult kapell. Men vi klarade oss och jag hittade en bok om livet.
Hans helighet Sri Sri Ravi Shankar är gurun bakom God Loves Fun. Han har en miljon anhängare i 108 länder och presenteras som en yuppieguru i den roliga, halvseriösa reseberättelsen \"Guru! En resa i underlandet\" (Ordfront), en bok som jag hade med i packningen hemifrån.
Ordet guru kommer ursprungligen från sanskrit och betydde där tung. En guru är tung av kunskap och därmed vördnadsvärd, lär jag mig av Zac O\'Yeah, som också skrivit en laddad Indienguide, utgiven av Anamma förlag.
Han låter gurun själv skämta om orsaken till att det vördnadsfulla tilltalsordet Sri är dubblerat. Ravi Shankar säger: \"Att ha det 108 gånger skulle ha blivit för långt.\"
I sitt religiösa sökande prövar Zac allt och råkar ut för det mesta, som en allvarlig komiker. Efter ett väckelsemöte där alla skulle önska sig något, fick Zac höra av en anhängare att många mirakel hade inträffat. Slutsatsen är att \"om mellan sex och elva procent av alla önskningar gick i uppfyllelse, skulle det säkert finnas en hel del att skryta över.\"
På kvällen ligger jag i sängen, fullproppad av indisk mat, och letar efter vägledning i Gud gillar skoj. Något skall jag väl kunna hitta.
Utanför i mörkret går nattvakterna. Några blåser i visselpipa, en stöter rytmiskt en käpp i asfalten. Det ger trygghet. De är där. Allt är lugnt. Ni kan sova nu, säger signalerna. Grinden är låst med hänglås. Det höga staketet har vassa piggar. Dörren mellan vårt sovrum och gården har fyra lås.
Att tänka är som att tugga tuggummi, skriver gurun. Ingenting kommer ut av det. Du kan bara fundera på saker du känner till. Om du känner till dem, varför behöver du då tänka mer? Du kan omöjligt tänka på något som du inte vet. Alltså, att tänka är meningslöst!
Släpp kontrollen, låt känslorna komma och gå, för det gör alltid känslor. Känslor och tankar, det är inget att lita på.
Nästa morgon läste jag i Delhi News att en pjäs med texter av Strindberg, Ibsen och den indiska nobelpristagaren Tagore skulle ha premiär på scenskolan. Ämnet var äktenskapet. Pjäsens titel: Cupid\'s broken arrow. Kärleksgudens avbrutna pil!
Jag tog mig förstås till National School of Drama, och vem hade smält samman tre pjäser till en, om inte Zac O\'Yeah, svensken som gift sig med en buddistisk poet! Han bor i södra Indien, i Bangalore där även den kända regissören Prasanna hör hemma.
Fem män, tre dramatiker, en dramaturg och en regissör, hade alltså tagit sig an Ett dockhem, Fröken Julie och Chitrangada, pjäser om kvinnor som kliver ur ramarna, om frihet och motstånd. I bakgrunden fanns norska och svenska ambassaderna som sponsorer som i år firar unionsupplösningen, också en skilsmässa.
Min skepsis fick vika. Rabindranath Tagore (1861-1941) hade i feministisk anda omformat en myt om en kungadotter som uppfostrades som en pojke och sedan måste hitta egna, nya normer att leva efter.
Prasanna och Zac O\'Yeah lät också skådespelarna protestera mot sina roller och mot sin funktion i teatertruppen. På alla plan fanns problem och möjligheter med nya roller och ansvarstaganden. Så blev pjäsen också en berättelse om mannens förvirring och ilska inför kvinnans utveckling i ett samhälle under stark förändring.
Nej, det kan inte vara meningslöst att tänka!
I templet lämnade studenter just denna helg fram skrivböcker och pennor till Sarasvatis altare, till skyddsgudinnan för lärdom, musik och litteratur. Hon hand om skolböcker och laddar dem med kraft.
Själv sökte jag reda på senaste utgåvan av Tagores noveller. \"Monihara and other stories\" i färsk nyöversättning från bengali till engelska (Rupa & Co förlag). Han står sannerligen på kvinnans sida i en grymt kvinnofientlig tid.
Selma Lagerlöf tyckte om att läsa Tagore, och man förstår varför. De har samma varma berättarton och skriver om kärlekens vägar och villovägar.

Mer läsning

Annons