Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ärliga skildringar av romer — fattigdomens ö i EUropa

Annons
Varje kommun som jagar ut en romafamilj, skickar iväg dessa de fattigaste av de fattiga till en garanterat eländig tillvaro. Fattigdom finns i alla länder men det är Europas 7-9 miljoner romer, zigenare, som lever under fattigdomsgränsen. Det är romerna som saknar tillgång till rinnande vatten, elektricitet eller telefon. Det är romerna som inte fullföljer grundskolan. Det är romerna...Naturligtvis finns det ekonomiska skillnader mellan romernas situation i Tjeckien och Makedonien, kulturella skillnader mellan romernas tillvaro i Slovakien och Albanien. Härom veckan kom en ny skrämmande rapport från UNDP.
Undersökningen är den största hittills om romernas levnadsvillkor i tio europeiska länder plus Kosovo. Intressant är att arbetslösheten bland romer är lägre än vad som ofta anges och att språket romani är mindre utbrett än tidigare känt. Rapporten är skriven på ett befriande klarspråk som åtminstone inte jag mött tidigare. I ingen annan brännande samhällsfråga är den politiska korrektheten, det dubbla språket och strutsmentaliteten så utbredd som när romernas situation diskuteras. Rapporten kritiserar bidragsgivare och hjälporganisationer som ängsligt lägger locket på efter felsatsningar. Ett sådant förnekande av felslagna projekt leder till att misstagen upprepas av andra bidragsgivare och hjälporganisationer. Det är den sortens hyckleri som bidrar till att romerna i Rumänien (om ett par år ett EU-land) har samma låga levnadsstandard som människorna i Botswana. Utredningen ställer en rad besvärande och intressanta frågor: Varför misslyckas de flesta försöken att integrera romer i samhället? Varför har situationen för romer inte förbättrats de senaste tio åren?
Efter att under många år ha kommit i kontakt med romer och romafrågor i Central- och Östeuropa vet jag inget annat ämne där västeuropeiska journalister har munnen så fullproppad med goda råd, halvhjärtat engagemang och rasistiska fördömanden. Just därför var det så välgörande att läsa FN-rapporten som är nästan lika bra som den österrikiske författaren Karl-Markus Gauss reportagebok Die Hundeesser von Svinia. Den boken är ett trendbrott vad gäller dubbelmoral och falsk humanism. Boken är ärlig och uppriktig, Gauss känner stor sympati för Slovakiens romer men han aktar sig för att idealisera. Den ärligheten lönar sig. Också romska organisationer har positivt tagit emot hans bok som publicerades 2003. Jag har försökt intressera svenska förlag för den skakande men samtidigt vackert skrivna boken. Tyvärr utan framgång.
Gauss är en engagerad skribent med öppna ögon och stort hjärta. Just därför vågar han skildra det starkt hierarkiska romska samhället: överst i rangordningen finns de läskigt rika, sedan ockrarna, musikerna och hantverkarna ned till de "oberörbara" längst ner på skalan, hundätarna, degesi. Dessa hundätare, som inte alls äter hundar, är totalt föraktade också av romerna själva och utgör den lägsta kasten i den sociala strukturen. Gauss tar upp det mansdominerade romasamhället som tvingar flickorna att tidigt avbryta skolgången eftersom utbildade flickor blir emanciperade kvinnor och utgör ett hot mot den manliga beskyddarmentaliteten. Gauss vägrar romantisera den kommunistiska tidens zigenarpolitik som trodde sig få bort rasismen genom att göra romerna till proletärer, eller tvingade dem in i ghetton. Resultatet av denna politik kan studeras i Europas största romaghetto i Kosice i östra Slovakien. I bostadsområdet Lunik IX bor 6 000 romer. Taxichaufförerna i Kosice kräver ordentligt betalt från intresserade journalister för att med ilfart och med uppvevade rutor köra runt området. Det är en resa, jag vet, i en parallellvärld.
Gauss skriver om klanledare, gruppbildning och självisolering, hur 19 romska partier bekämpade varandra under det senaste parlamentsvalet. I det slovakiska parlamentet sitter en enda rom, väljarunderlaget skulle räcka till minst 15 mandat. Slovakienungrarna som är långt färre sitter i regeringen.
Mest skakande är ändå läsningen om romernas apati, hur de inte ens tar sig in till närmsta stad. Mot den bakgrunden blir också brittiska och svenska politikers rädsla för bidragsturism plågsamt naiv. I motsats till andra "vita" (så kallar romerna oss) västerlänningar har Gauss inget svar på alla frågor. Grundfrågan är denna: hur hjälper vi Europas fattigaste människor från ett socialt elände (analfabetism, bidragsberoende, arbetslöshet, kriminalitet och alkoholism) utan att slå sönder romernas etnicitet, etos (värdesystem) kultur och traditioner?
I Svinia Svinstaden bor ungefär 700 hundätare. Svinia är ingen fiktiv ort utanför tid och rum utan en konkret plats i östra Slovakien, ett av den Europeiska unionens nya medlemsländer. Vad krävs för att fjällen ska falla från ögonen på politiker, journalister och andra opinionsbildare? Grunden för debatt och reformer har lagts med FN-rapporten och Gauss bok. En enda rom, Livia Jaroka från det konservativa ungerska partiet Fidesz, finns i det 732 man starka Europaparlamentet. En röst i öknen?
Kjell Albin Abrahamson

Mer läsning

Annons