Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bägaren har blivit turistfälla

/

Annons
Folk strömmar runt under den fantastiska kupolen i den gamla delen av centralstationen som välver sig apelsinfärgad. Resande damer med parasoll, herrar med ståtliga mustascher, stärkkrage och halmhatt. Värdiga konduktörer inspekterar domänerna. Så här måste det ha sett ut för ett knappt århundrade sedan i Prag i väntan på att ångloket som skymtar ute vid perrongen skulle ge avgångssignal.
Nej, jag drömmer inte, utan har hamnat mitt i en filminspelning. Men faktum är att ett besök i Prag är delvis som att förflyttas bakåt i tiden. Före kommuniståren, före andra världskriget, som om de femtio åren bara vore en parentes i den gamla stadens historia. Som om nästan ingenting hade hänt.
Men vad som hänt omvittnar bland annat Kommunistmuseet, där det också indirekt framgår att tjeckerna, med en del undantag som alltid i diktaturer, inte lät sig övertygas om vare sig förträffligheten i statsformen eller de sovjetiska ockupanternas försäkran 1968 om att de kom för att förhindra en statskupp.
Fast ett besök på Bägaren känns dessvärre mer som att sitta i en turistfälla än att känna historiens vingslag detta var nämligen den tappre soldatens Svejks stamkrog, han som motvilligt drog ut i första världskriget med den uppmuntrande frasen på sina läppar: \"Vi ses på värdshuset Bägaren klockan arton efter kriget.\" Förvisso satt nämligen hans skapare, Hasek, där på sin tid. Men det blir bara för mycket när kyparen går runt för att sälja soldatmössor till gästerna...
Mer äkta är restaurangen Café de Paris med något 20-talsaktigt över sig eller statyn av guvernören utanför Nationalteatern som får vittna om att här uruppfördes Mozarts opera Don Juan år 1787. Själv bodde han på andra sidan Moldau, och på den tiden var den berömda Karlsbron enda bron över floden. Och eftersom han skrev på sin opera in i det sista före premiären, måste det ha körts häst och vagn så det gnistrade om hovarna mot stenläggningen. Teatern var för övrigt den nog så äkta spelplatsen för operainslagen i Foremans film Amadeus, som ter sig mycket lockande att se om i ljuset av den vetskapen och med Prags historia aktuell.
De slingrande gatorna med passagerna och valven och de många torgen, av vilka Vaclavplatsen är det största och mest berömda, egentligen en femhundra meter lång aveny, de gnisslande spårvagnarna som för en låg penning för en kors och tvärs, Moldau och det stora borgområdet, den återupprättade Kafka, som står staty här, gett namn åt en bokhandel där och har ett museum på ett tredje ställe allt detta och så mycket mer har Prag att erbjuda, förutom sitt kristallglas och sina ölhallar.
Och det moderna Prag finns där också: internetcaféerna, av vilka Globe är värt ett besök för sin interiör och sin kulturella karaktär, och så det märkliga tvillingbygget, de lutande, dansande husen som uppfördes för femton år sedan och i folkmun döpts till Fred och Ginger (Astaire och Rogers, alltså.) och inför vilka man nästan kan säga \"Släng dig i väggen!\" om Malmös stolthet Turning Torso
Men först som sist den majestätiska Karlsbron, som dock helst ska besökas på morgonen, innan den blivit totalt proppad av turister, nasare och ficktjuvar.


Mer läsning

Annons