Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barnsoldater

Annons
- Dog du? frågar jag min fjortonårige son.
- Ja, såg du inte det? svarar han
Nu gör jag. Det tog lite tid innan jag lärde mig. Inte att min son dog, om och om igen, utan hur den fiktiva terrorist/antiterrorist som han styrde i ett dataspel gjorde det. När tillräckligt många dödats är det tid för en ny omgång. Counter-strike får mig att tänka på hur vi lekte cowboyer och indianer när jag var barn. Med våra skjutvapen låg vi i bakhåll för varandra. När en fiende var tillräckligt nära rusade man fram och sköt och skrek samtidigt:
- Du är död.
Ibland var vi oeniga om vem som skjutit först och om avståndigt varit tillräckligt nära för att skottet var dödande. Vanligen var vi överens. Den som hade blivit skjuten skulle lägga sig ned på marken och räkna till hundra.
Jag har inget emot lekar och spel där man skjuter varandra. Vår tids problem är inte lekar och spel där barn låtsas dö. Problemet gäller att ett växande antal barn är riktiga soldater i riktiga krig och att de dödar varandra på riktigt. Tracy Chapmans "Bang Bang Bang" handlar om barn som blir mördare. Det är en av de mest angelägna rocksånger som någonsin har skrivits. Med lågmält ursinne sjunger hon om hur våra oansvarighetsmekanismer fungerar. Vi kan inbilla oss att vi inte har något ansvar. Vi kan inbilla oss att det inte är våra krig. Och om världen vore ett antal öar utan förbindelser med varandra kunde vi avsäga oss ansvar.
Förr, på den gamla onda tiden, fanns inte plats för civila och barn på slagfälten. I dag, på den nya onda tiden, är inget krig komplett utan civila och barn. Sex miljoner barn har dödats eller sårats allvarligt under krig det senaste decenniet. Tjugofem miljoner har fördrivits från sina hem på grund av krig. Barn är inte bara offer. Många tvingas bli förövare. "Rebellerna sade att jag skulle ansluta mig till dem, men jag sade nej. Då dödade de min lillebror. Jag ändrade mig."
Det är en sjuåring som berättar! Liknande vittnesmål finns det hur många som helst av i P.W. Singers "Children at War" (Pantheon). Listan på länder i Afrika, Asien och Latinamerika där barn tjänstgör som soldater är lång. Men även i rika länder finns allt yngre soldater. I The Nation (September 12, 2005) skriver Karen Houpert i "Military recruiters are now targeting sixth graders. Who`s next?" om hur militären informerar/rekryterar soldater i i sjätteklasser. Varför? Rekryteringen av äldre barn har misslyckats.
Att flertalet barnsoldater finns i fattiga länder är ingen tillfällighet. Krigs föds ofta under ekonomiska och sociala missförhållanden. Mer än en miljard människor lever i länder där inbördeskrig pågår eller risken för att det ska utbryta är stor. Ännu fler lever i extrem fattigdom.
De politiker och militärer som rekryterar barnsoldater har ett ansvar, men finns andra som också har det? Har alla lika stort ansvar för de ekonomiska och sociala förhållandena som råder i dagens värld? Har de svältande i Afrika lika stort ansvar som de europeiska politiker som formar den politik som ödelägger jordbruk i Afrika?
Många fattiga barn i de fattiga ländernas krig har alltså tvingats att bli soldater. De tvingas bli mördare för att inte själva bli mördade. Att tycka synd om barnsoldaterna befriar dem inte från dödandets börda. Tårar befriar inte de utsatta barnen. Vrede kan göra det. Vi måste, med känslor och förnuft, hata den ordning som sänder ett växande antal barn till slagfälten och bårhusen.
- Dog du? kan ett barn fråga en soldatkollega under en strid.
Det är inte säkert att barnet får något svar.



Mer läsning

Annons