Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Belgisk och fransk musik

Annons
Thomas Zehetmair, violin
Eugéne Ysaÿes: Sex sonater för soloviolin

När Thomas Zehetmair tar sig an belgaren Eugène Ysaÿes sex sonater för soloviolin (publicerade 1924), har de här ytterst krävande verken närmast blivit en del av standarrepertoaren. Det finns redan ett 10-tal kompletta inspelningar, och särskilt den tredje sonaten hörs relativt ofta på konsert. I den konkurrensen är Zehetmairs tolkning (ECM 1835) desto mer imponerande. Här finns en lika tilltalande friskhet och rytmisk vitalitet som präglar Ilja Kalers inspelning (Naxos). Till det förmår Thomas Zehetmair lägga en dramatisk intensitet och en uttrycksmässig frihet som skänker ytterligare dimensioner åt spelet. Det är bara att hålla tummarna att Zehetmair även tar sig an några av Regers alltför sällan spelade verk för soloviolin. Förstklassig inspelning.

Spiegelkvartetten och Jan Michiels, piano
Verk av Guillaume Lekeu

När Guillaume Lekeu avled i tyfus 1894, släcktes en sant genialisk begåvning. Under sin alltför kort karriär hann Lekeu att komponera ett antal mycket intressanta kammarmusikverk som tyvärr fått alldeles för litet uppmärksamhet. Med den här strålande inspelningen av Spiegelkvartetten och pianisten Jan Michiels (MDG 644 1266-2) får man hoppas att fler blir medvetna om den här musiken många kvaliteter. Lekeus sista verk är kanske också hans främsta: en pianokvartett vars mörka tonvirvlar inleder ett obrutet flöde av genuint inspirerad tonkonst. Här liksom i den tidiga stråkkvartetten upphör Lekeus mångfacetterade klangpalett aldrig att fascinera. Samtida med det sistnämnda verket är ett annat stycke för fyra stråkar ett Molto Adagio vars gripande sorgstämningar är svåra att förknippa med en blott 17-årig tonsättare. Skivan ljuder utmärkt. Synd bara att flygeln klingar väl slitet.

Valdimir Spivakov, violin m fl
Ernest Chausson

Om Lekeu ännu väntar på sitt genombrott, så är den något äldre franske kollegan Ernest Chaussons musik betydligt mer välkänd. Hans episka konsert för piano, violin och stråkkvartett är ett verk som karakteriseras av senromantiskt patos och flödande inspiration. Tillsammans med pianisten Hélène Mercier, violinisterna Arkadi Fouter och Alexei Lundine, violaspelaren Igor Souliga och cellisten Mikhail Milman tolkar violinisten Vladimir Spivakov den här storartade musiken med behärskad intensitet (Capriccio 67065). Till skillnad från Pascal Devoyans och Philippe Graffins inspelning (Hyperion) är tempina här mindre pådrivande. Man kan ibland sakna den andlösa friskheten och detaljrikedomen i Hyperionversionen, men Spivakov finner istället en tilltalande eftertänksamhet i all den senromantiska lystern. Som bonus rymmer cd:n Chaussons välkände "Poème" i en version för violin och piano. Naturlig ljudupptagning som dock kunde ha fått vara aningen mer luftig.

Mer läsning

Annons