Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bibeln för fyra stråkar

/

MUSIK/CD
Beethovens stråkkvartetter
EMI/Decca/Chandos/ Deutsche Grammophon

Annons
Beethovens sexton kvartetter kan grovt delas in i fyra grupper: de ungdomligt djärva, vitala sex tonsättningarna i op.18; de tre mogna mästerverken i op.59; två fristående kompositioner det varmt ljusa op.74 balanserat av kärvheten i op.95. Slutligen de fem sena kvartetterna som Beethoven fullbordade i slutet av sitt liv. Alla gränser för vad som tidigare varit stråkkvartettens gränser tycks här som bortblåsta, och i ett verk som "Grosse" Fuge" röjer Beethoven mark för åtskilliga tonsättargenerationer. Fortfarande klingar denna kalejdoskopiska fuga märkvärdigt modernt.

Alban Bergkvartettens inspelning av Beethovenkvartetterna för EMI på 1980-talet är fortfarande storartade. Deras märgfulla, personligt expressiva men samtidigt väl sammanhållna spel passar Beethovens musik perfekt. De lyckas med konststycket att balansera verkens väsenskilda karaktärer i en komplett cykel. Nu släpper EMI tre dubbel-dvd:er (338567/580/592) med filmade konsertupptagningar av samtliga sexton kvartetter. Och man blir inte besviken. Tolkningarna påminner om studioinspelningen; kanske något mindre polerade men samtidigt med ännu större intensitet. Ljudet är mindre vasst än på den tidigare utgåvan; fastare bas men med något sämre detaljklarhet.

På Decca har även Talichkvartetten kommit till slutet av sin kompletta inspelning. Tre cd rymmer de fem sista verken samt op.95 (470 849-2). De här är framföranden som delar flera av de främsta kvaliteterna hos Alban Bergkvartetten, särskilt när det gäller intensiteten och förmågan att projicera varje stämma individuellt. Talichkvartetten tar inte sällan ut svängarna mer än EMI-ensemblen och lyfter fram många detaljer som andra ensembler missar. I de flesta fall är resultatet som den personligt gripande andra satsen i op.95 mycket övertygande. Ibland överskuggar dock viljan att visa på musikens många detaljer helheten. Så får inledningssatsen i op.127 en väl nervös karaktär. Upptagningarna är lättlyssnat avrundade men kunde ha varit mer detaljklara.

Borodinkvartettens unikt skönklingande ensemblespel ger en speciell värmande karaktär åt deras tolkningar. På fem cd (vol.1 Chandos CHAN10178 op. 59:1/3; vol.2 CHAN10191 op.59:2, 74; vol.3 CHAN10268 op.95, 131, 132; vol.4 CHAN10292 127, 130; vol.5 CHAN10304 op.132, 135) visar man upp ett makalöst sammanflätat kvartettspel som får orkestrala dimensioner. Det här är Beethoven sedd ur ett närmast senromantiskt perspektiv, men det ger samtidigt framförandena ett expressivt flöde som är ytterst tilltalande. "Heiliger Dankegesang" har sällan ljudit så skönt, medan den konstfulla fastheten i "Grosse Fuge" är fenomenal. Ibland söker ensemblen välklangen i alltför hög grad och förlorar därmed en del av det nödvändiga bettet i spelet. Men det är knappast en anledning att avstå från Borodins makalösa tolkningar. Utmärkt balanserade upptagningar som aldrig blir vassa.

På DG (477 570-5) fortsätter Hagenkvartetten att utforska Beethovens musik. Turen har kommit till op.127 i Ess-dur och op.132 i a-moll. Liksom tidigare karakteriseras spelet av lätthet och ljus ett närmast dansant sätt att närma sig verken. Inledningssatsen och scherzot i op.127 övertygar med ett uppfriskande direkt tilltal; så även den mer danslika andrasatsen i op.132. Som helhet saknar jag dock kraft och eftertryck. Det här är ett spelsätt som nog passar de tidiga op.18 bättre. Inspelningen är luftig om väl baslätt.


Mer läsning

Annons