Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bildextra:Jesus döps åter i Skeppshamn

Hösten 2003 stals altartavlan och flera träskulpturer från Skeppshamns kapell. Nu hänger en kopia på dess plats. Slumpen har spelat in på ett lyckligt sätt, och konservatorassistent Anna-Lena Sondell på Länsmuseet vet numera hur det känns att vara 1700-talsmålare.

Annons
Mellan den 11 och 13 oktober 2003 bröt sig tjuvar in genom ett fönster i det lilla kapellet på Åstön.
De tog inte bara med sig altartavlan, som tillskrivs 1700-talsmålaren Per Hagmansson från Sundsvall, utan också fyra träskulpturer från predikstolen, tillverkade 1669, ett par meddelandetavlor i trä och processionskrucifixet från 1400-talet.
Altartavlan hade de lossat från spännramen, och den yttre dekorationsramen var sönderslagen i småstycken. Stig-Gunnar Vikberg, som bär den gamla titieln hamnfogde och ser till kapellet, samlade ihop så många smulor han kunde hitta och lämnade till länsmuseet. Det skulle visa sig att han gjorde rätt.
På museet fanns nämligen redan osedvanligt goda kunskaper om den försvunna altarmålningen. Tre år tidigare hade den varit inlämnad till museet för konservering.
Då konserverade jag den, och vi fotograferade av den noggrant och hade bra bilder, säger konservatorassistent Anna-Lena Sondell.
Det är ovanligt att ett museum förfogar över så noggrann dokumentation av en altartavla. Oftast finns den bara avbildad i samband med bröllop eller dop, och då som bakgrund. Den andra lyckliga slumpen var att Anna-Lena Sondell själv är konstnär - med 1700-talsmåleri som specialintresse.
Jag vet hur man arbetar i den tekniken och hur man lägger olika skikt. Det kan inte vem som helst göra, säger hon.
Förutsättningarna var alltså goda för att en kopia av tavlan skulle kunna bli verklighet. Delvis med hjälp av försäkringspengar kunde Skeppshamns kapellag, föreningen som förvaltar kapellet, uppdra åt henne att skapa en kopia av den försvunna målningen.
Under ett år ägnade hon 300 arbetstimmar åt att träda in i rollen av altartavlemålare från 1700-talet. På grund av att uppdraget är så ovanligt har museet dokumenterat arbetsprocessen på sin hemsida www.ylm.se under vinjetterna rådgivning och konservering.
Jag har haft jätteroligt. Det är alltid kul att fördjupa sig i en gammal invecklad teknik, säger hon.
Hon har märkt tavlan med sitt namn och angivit att det är en kopia. Originalet var osignerat, och Anna-Lena Sondell tror inte på att det är Sundsvallsbon Per Hagmansson som målade den. Uppgiften finns i en inventering från 1800-talet, men hans namn finns inte förknippat med några andra konstverk som hon har stött på.
Nu hänger tavelkopian på plats i kapellet, och inte bara den utan också kopior av krucifixet och de fyra apostlarna runt predikstolen, tillverkade av träsnidaren Björn Siggeström, och en psalmtavla och en meddelandetavla, som snickrats av kapellagets egen Göte Eriksson. Alla kopior är märkta som kopior, och i vapenhuset hänger bilder på de försvunna originalen; mörkare och mindre klara i färgerna än kopiorna men annars så gott som identiska.
Värdet av altartavlan går inte att uppskatta, men den är både gammal och stor och det är ovanligt med så stora målningar i så små kapell. Sammanlagt har kapellaget köpt in kopior för närmare en kvarts miljon: huvudsakligen för försäkringspengar, men också för stora egna medel. Stiftet har också gett vissa bidrag.
Av originalen finns inte ett spår, och de är bara några av de mängder av kulturföremål som länets kyrkor plundrats på. Vart de tar vägen vet ingen, men det troliga är att de köps av rika samlare utomlands.
När kopiorna invigs i Skeppshamns kapell under midsommarhelgen är det en glädjedag för bygden. Tack vare samade insatser, skickligt hantverk och även lycklig slump är kapellet sig likt igen.
Samtidigt gör det ont att tänka på att originalen också hänger någonstans - i någon annans orättmätiga ägo.

Mer läsning

Annons