Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bland gångjärn och skulpturer

/

Annons
En gång var det Konstnär med stort K han ville bli och blev. Men numera kan Fredrik Thelin, smed i Bergsjö, känna lika stor tillfredställelse i att tillverka ett fulländat gångjärn som i att smida en skulptur.
Han vet inte hur många lador han besökt i sin jakt på avställda traktorer, tröskor, harvar. På sådana fordon finns nämligen bekväma sitsar, som han brukar omvandla till pallar och barstolar.
Det är inga svårigheter att hitta själva sitsarna. Problemet är att få tag i ägarna, så man kan få tillstånd att ta dem, säger Fredrik Thelin.
Fast numera behöver han inte leta. Hans uppfräschade traktorsäten har blivit så kända att folk istället kommer till honom med dem.
Pallarna har han jobbat med i många år nu. Han linoljebränner dem så de ser ut som nya, och smider underreden, låga eller höga, alla med sitt eget utseende. Pallarna får sedan nya användningsområden; på barer, i frisersalonger, i bibliotek och i privatbostäder.
Nu har Ikea snott idén också. Men det tog tio år. Och deras är inte i järn.
Fredrik Thelins smide omfattar mycket mer än dessa pallar. På repertoaren finns också vindflöjlar, spegelramar, vinställ, rockhängare, trappräcken. Med mera, med mera. Han arbetar både utifrån egna idéer och på beställning, och trivs med det.
Nu står han i 1700-talssmedjan i Strömbacka och värmer ett stycke järn i ässjan. När järnbiten är formbar, vid sisådär 1 000 grader, tar han den till städet. Och den varma smedjan, där den öppna dörren tar in solljus, men där det i övrigt är ganska mörkt runt ässjans glöd, där doften av kol och järn blandar sig med den röklukten från Fredrik Thelins cigarett, fylls av ljudet från släggans slag när en ljusstake tar form.
Jag har aldrig satt min fot på ett gym, säger Fredrik Thelin med ett belåtet leende, och konstaterar att han inte skulle stå ut med att lyfta tyngder bara för tränings skull, utan är glad att ha ett jobb där man både får utlopp för sin kreativitet och dessutom får använda kroppen.
Kroppen är ju gjord för att användas, inte för att sitta på en stol framför en plastburk. Sedan gillar jag att bli skitig.
Fredrik Thelin föddes i Stockholm 1969, men i mitten av 70-talet flyttade familjen till Hassela. För en sexåring med spring i benen och kärlek till naturen var det en dröm.
I Stockholm bodde vi mitt i stan. Jag hade inte varit utanför porten på egen hand. Nu hade jag hur mycket utrymme som helst att leka i.
Men Fredrik Thelin har också ritat och målat så länge han kan minnas. Han var också gärna i verkstaden tillsammans med pappa Staffan Thelin, silversmed.
Då det var dags för gymnasiestudier blev det estetiskt program på Tomteskolan i Sundsvall, med sikte på att bli konstnär. Därefter varvade han arbete på Hassela Sport med konststudier resor och tavelutställningar tills han för drygt tio år sedan bildade familj och bosatte sig i Högen, Bergsjö. I samma veva gick han en utbildning i järnsmide på Gränsfors bruk.
Jag kände mig begränsad i måleriet, dels är det bara tvådimensionellt, dels är det blött och kladdigt man måste vänta i flera dagar på att det ska torka.
Järnsmide visade sig vara vara helt rätt.
Just materialet är hela grejen för mig. Det är formbart och hållbart och går att göra vad som helst med. Det är bara fantasin som kan begränsa.
Ända från början har Fredrik Thelin tillverkat många bruksföremål, om än konstnärligt utformade. De förut nämnda pallarna är ett exempel, ljusstakar, spegelramar och vindflöjlar andra. En och annan skulptur har det också blivit, i synnerhet då han fått offentliga uppdrag.
Strävan har dock varit att etablera sig som konstsmed, med betoning på konst. Men på senare år har Fredrik Thelin släppt den ambitionen.
Jag har insett, att jag kan få lika mycket utlopp för min kreativitet genom att tillverka ett gångjärn.
Utmaningen, säger han, är att alltid göra något unikt, att alltid göra bättre än förra gången.
Och min filosofi är att skynda långsamt. Folk som köper av mig ska känna att de får det de förväntar sig.
Dessutom, konstaterar han krasst, är det lättare att försörja sig på att tillverka bruksföremål på beställning, än på att smida skulpturer och resa land och rike runt för att ställa ut.
Därför passade det honom också bra att slå sig ihop med en byggnadsvårdare och starta gemensam butik (ST 30/7).
Man måste hitta ett sätt att tillfredställa sina egna behov, samtidigt som man ser till att barnen inte svälter. Det har jag gjort nu.
Vilket inte innebär att han jobbar åtta till fem och har fem veckors semester. Nej, arbetsdagarna sträcker sig oftast långt in på kvällarna, och sommartid stänger han smedjan hemma i Bergsjö för att istället hålla smedjan i Strömbacka öppen varje dag, både för nyfikna turister och smedlärlingar barn och vuxna som vill prova på smidandets ädla konst.
Man måste brinna för det om man ska orka. Första fem åren, medan jag byggde upp min egen smedja, jobbade jag heltid på krogen också.
80 % av det Fredrik Thelin gör i dag är beställningsjobb, både rena bruksföremål och mer konstnärliga arbeten. Han ser det inte alls som ett konstnärligt nederlag att ta beställningar på trappräcken, dörrkläppar och vad det nu kan vara.
Oftast får jag väldig fria händer att utforma dem efter eget huvud.
Ibland får han dessutom beställningar på saker han aldrig förut tillverkat.
Jag kastar mig gärna in i sådant som jag inte alls begriper mig på. Och ju större och tyngre saker, desto bättre!
Han är inte heller den sorten som har svårt att skiljas från sina alster, inte ens om de är väldigt personliga.
Nej, så fort en sak är färdig är den fullständigt ointressant. Det är själva tillverkandet som är intressant. Men det är roligt när folk gillar mina grejor.

Mer läsning

Annons