Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blod och smuts i skarp bild av Polen

/

En omskakad Crister Enander om Adam Zagajewskis minnesbok.

Annons

Det är en utmaning. Det är en på inga sätt lättköpt eller enkel resa han beslutar att bege sig av på. Samtidigt är det en färd som tydligt bär på en stark lockelse. Han nöjer sig inte med att korsa sina egna spår. Han går längre, avsevärt längre. Tiden förskjuts, samtiden förbleknar och skapar därigenom utrymme för andra rum, en annan tids människor, händelser och stämningar. Adam Zagajewski har beslutat sig för att gå i sina egna fotspår.

Minnets mussla, som så ofta hårt slagit sina skal om det förflutnas hemligheter, måste öppnas. Ur dess inre ska bilderna lockas fram, dagar som gått, skeenden och människor. Adam Zagajewski verkar själv bli överrumplad av den kraft minnet bär på, dess etsande tydlighet – han inser under skrivandet av ”I andras skönhet” att han skulle kunna bli dessa års petige krönikör. Allt som en gång varit, hans egna förflutna och vänner och kollegor, framträder med extrem klarhet.

Det är ingen traditionell memoar som Adam Zagajewski skrivit. Det är inre hågkomster, situationer, bilder och aparta människor som pockar på uppmärksamheten, enskildheter som tillsammans förmår att skapa ett större sammanhang. Därigenom blir ”I andras skönhet”, i en imponerande följsam och elegant översättning av Anders Bodegård, först och främst en det inres minnesbok. De gångna åren, svartkolens smutsiga tid och den blodiga diktaturens decennier och förtryck, träder fram med en omskakande skärpa.

Orden skär djupt. Hans erfarenheter tränger sig på, ger inblickar och skapar relief till den tid som är idag. Mycket var sig förvisso likt, annat framstår som hämtat från en totalt främmande och grym värld. Skarpsinnet – och därtill den vassa blicken för detaljer – som Adam Zagajewski besitter och med stilfullhet förmår formulera i minnesboken är inte enbart genomträngande och genomskådande. Det är även berikande och i allra högsta grad upplysande om denna svåra tid i Polen.

Bokens yttre förlopp är enkelt att beskriva. Som artonåring kommer Zagajewski från den lilla staden Gliwice till Kraków för att studera. Året är 1963. Han börjar läsa psykologi, men finner att ämnet inte lever upp till hans förväntningar. Han byter till filosofi, även där blir besvikelsen stor. Snart tar drömmarna om att bli författare – att erövra rätten till fantasins vidsträckta och obegränsade vidder – att gry inom honom, och tar alltmer överhanden.

”I andras skönhet” framstår som en fullkomligt orimlig – och egentligen otänkbar – korsning mellan en Marcel Prousts slingrande stigar av minnesbilder och en rå och rättfram uppriktighet av en Thomas Bernhards fräna och hårdförda sort. Men allt är formulerat på det kombinerat lyriska och brännande sakliga skrivsätt som är Adam Zagajewskis egna och unika; ett genuint och förföriskt anslag som förmår att ge hans böcker en inre lyster och såväl påträngande som krävande ärlighet som jag tror att ytterst få kan värja sig emot.

Mer läsning

Annons