Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dekalogen i hamn - Moström skriver vidare

/
  • Jonas Moström når sitt mål med tio deckare i och med utgivningen av

När Jonas Moström debuterade som deckarförfattare 2004 med "Dödens pendel" var hans mål att skriva tio böcker.
Med "Dominodöden", just utkommen, har han nått målet. Men han skriver vidare - och tar med sig sin gamla huvudperson från Sundsvallsdeckarna till att bli parhäst med hans nya hjältinna.

Annons

Tio böcker och drygt tio år som deckarförfattare. Numera har Jonas Moström inga mål i antal böcker han vill skriva. Han fortsätter så länge det är roligt och så länge någon vill läsa.

– Jag sa tio böcker för att mina förebilder Sjöwall-Wahlöö, Nesser, Mankell med flera hade skrivit dekaloger, och jag arbetar alltid som bäst när jag har ett tydligt mål. Sedan trodde jag väl inte att jag skulle lyckas; siffran tio var något jag drog till med när folk frågade och till slut blev det en sanning, säger han.

Men han lyckades och i åtta böcker var han Sundsvall nästan obrottsligt trogen, undantaget en avstickare till fiktiva Medelpadsbyn Bråsjö (Mirakelmannen, 2010) och pendlingar till Östersund (Storsjöodjuret 2013). Men i förra boken, "Himlen är alltid högre" började han helt på ny kula, genom att dels förlägga brotten till Uppsala och dels genom att introducera en ny huvudperson, Nathalie Svensson, medlem av Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp.

I den nyutkomna "Dominodöden" är handlingen dock tillbaka i Sundsvall. Här får Johan Axberg hjälp av Nathalie Svensson och hennes expertgrupp att leta efter Axbergs vän, läkaren Erik Jensen, som försvunnit.

– Att jag återvände till Sundsvall berodde dels på att många trogna läsare ville det, dels på att jag kom på idén att gifta ihop serierna om Johan och Nathalie.

– Jag känner ju Johan och det är roligt att skriva om honom. Han är en bra polis och har ett trassligt privatliv. Det var kul att kunna se Sundsvallsgänget genom Nathalie och att se henne med deras ögon, säger Jonas Moström.

Och Johan Axberg lever vidare i nästa bok, som utkommer nästa höst. Där arbetar Johan och Nathalie ännu tätare tillsammans. Erik Jensen tonas däremot ner.

– Två män som huvudpersoner blev enahanda. Att ha en man och en kvinna, med lite attraktion dem emellan, ger fler möjligheter, säger han.

Dessutom finns ju både Erik och Sundsvall kvar i Johans universum, eftersom han bor kvar där. Men bok nummer elva utspelar sig i Uppsala, och huvudkaraktärer som arbetar på riksplanet ger möjligheter att förlägga brotten på olika platser. Att hålla sig till samma stad är både bra och dåligt: man får en trogen läsekrets i staden men riskerar att bli mindre intressant utanför.

Jonas Moströms böcker säljer sakta men säkert allt bättre i Sverige, och den första, "Dödens pendel", ska återutges av ett tyskt förlag. Många Norrlandsläsare följer med honom ut i landet och nya kommer till i Mälardalen.

– Jag hoppas ju att folk lever med i karaktärernas liv och inte bara i miljön. Jag fick till exempel en mejlfråga från Göteborgs-Posten nyss; där har jag varit icke-existerande tills nu, säger han

Hans mål är fortfarande att skriva en bok per år, och han fortsätter att arbeta 60 procent som läkare på en vårdcentral och ägnar resten av tiden åt skrivande.

– Att skriva på heltid skulle bli ensamt och enahanda, och det kan plötsligt ta slut. Jag måste ut och träffa folk, och jag är ju läkare; det vill jag inte lämna, säger han.

Mer läsning

Annons