Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

God jul med onda sagor

Annons

Jag har ett kriminellt förflutet.

Det började redan på lågstadiet med den semmelälskande Ture Sventon, och så Kalle Blomkvist-berättelserna – Astrid Lindgrens tre böcker om pojken som löser kriminalgåtor under sommarloven, samtidigt som han utkämpar Rosornas krig om Stormumriken tillsammans med kompisarna. Underbara böcker. Omlästa många gånger. Det begås till och med ett mord i idyllen Lillköping.

Ännu dödligare blev det när mamma plockade fram Maria Lang ur bokhyllan, kommissarien Christer Wijk hade ofta ett par, tre mord på halsen innan han kunde peka ut den skyldige.

Lang skrev en bok om året mellan 1949 och 1990 - imponerande, och även om massproduktionen ibland gjorde soppan väl tunn så är de ofta bra skildringar av sin tid – som så ofta när det gäller deckare.

En tidig start på brottets bana, alltså, och genom åren har det blivit bekantskap med många brottsbekämpare.

Kommissarier och privatspanare har blivit allt mer mänskliga, ofta deppiga typer, drinkare, drabbade av skilsmässor, missmodiga och molokna av allt elände de möter. Ibland längtar jag nästan tillbaka till den piprökande teflonpannan Christer Wijk som kunde gå ut på galej med mordoffrets närmaste väninna innan kroppen kallnat.

Agatha Christie fanns också med i tidiga år. I hennes böcker är pusslet viktigare än personteckningen. Privatdetektiven Hercule Poirot är en tämligen trist herre, ändå läste jag, gåtorna lockade. Roligare var Miss Marple - den stickande tanten med ett vaket intresse för människor och med sin lilla by som referensram för mänskligt beteende.

Förkärleken höll i sig, så jag fortsatte på brottets breda väg. Utbudet förr var inte lika stort som nu, men nog fanns det att läsa - Sherlock Holmes, Stieg Trenter, Ngaoi Marsh, HK Rönnblom… och så Dorothy Sayers förstås, som håller för omläsning än i dag.

Sayers berättar sina mordgåtor med finess och mycket humor. Lord Peter Wimseys romans med Harriet Vane är mumma för den som gillar Jane Austenska förvecklingar, lite kärlek skadar inte mitt i allt det brottsliga. Kamratfesten är nog den bok jag läst om flest gånger, möjligen vid sidan om Kalle Blomkvist-serien.

Omläsning hör till det förflutna. Kanske hittar jag en liknande trygghet i ett gäng författare som skriver långa serier med samma brottsbekämpare i huvudrollen. Ibland håller relationen år efter år, andra gånger ledsnar jag ur. 

Men nu stundar snart lediga mellandagar, välsignat fria från måsten, då är det soffläge under läsfilten som gäller, förutom någon promenad, eller en skridskotur om isarna håller i mildvädret, ett tillfälle att vara vuxen bokslukare medan resterna från julbordet kallnar i kylskåpet.

Här kommer tips på nio hårda paket, läsvärda spänningsromaner, hårda krim-klappar för oss som gillar mörka sagor.

Läs också: En höst med mörk spänning

Läs också: Här hittar du fler bokrecensioner

Läs också: Här hittar du mer om riktiga brott och straff

Mer läsning

Annons