Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Humanismen blir intolerans

/

Bokrecension
Christer Sturmark: Upplysning i 21:a århundradet
Fri tanke

Annons

Att Sverige, av brist på tillräckligt självständiga tänkare, missade upplysningen kan uppfattas som ett besvärande historiskt faktum, manifesterat i den omaka föreningen av kungamakt och statskyrka och symboliserat av devisen över ingången till universitetsaulan i Uppsala: Att tänka fritt är stort, tänka rätt är större.

Möjligen är det något av denna historiska bakgrund som skapat den organisation Christer Sturmark leder och manifesterat i ett antal böcker, Humanisterna. Av sina motståndare (det finns många) stämplas de traditionellt som ateister, möjligen nyateister, som vore det något nytt i mänskligt tänkande.

I sin nya bok, Upplysning i 21:a århundradet uppträder Sturmark mer som försvarare av sina antireligiösa åsikter än som företrädare för ett tänkande och ett synsätt som reducerat gud till filosofisk fotnot utan mänsklig betydelse. Med viss frenesi kastar sig Sturmark över dem som har andra åsikter än dem han företräder. Utan att bekymra sig över att han därmed blir ett prov på den åsiktsmässiga intolerans många beskyller Humanisterna för.

För Sturmark blir religiös övertygelse närmast ett mer moraliskt än mänskligt handikapp.

För sådana resonemang har han god hjälp av svenska kyrkan, inte minst dess nya ärkebiskop Antje Jackelén. Men tar också åsiktsmässigt bistånd genom jämförelser med mer extrema former av islam.

I det perspektivet blir den upplysning Sturmark uppenbarligen anser sig företräda närmast sin motsats. I princip förkastas all form av religiös övertygelse. Att det finns människor som upplever sin gudstro som en mänsklig tillgång och trygghet är ett förhållande Sturmark aldrig skulle acceptera; för honom är religiös tro vidskepelse.

På så vis förvandlas den humanistiska upplysning och mänskliga vidsyn han till det yttre anser sig företräda till sin motsats: humanismen blir intolerans, vidsynen inskränkthet. Ateismen blir föraktfull. Självklart finner religiöst övertygade människor prov på den ateismens inskränkthet de ställer i motsats till sin egen trosvissa övertygelse.

Upplysningen slocknar och i det andliga mörkret går både ateister och troende vilse. Sturmark själv tycks omedveten om detta; för honom förlåter försvaret av ateismen alla mänskliga, moraliska och filosofiska missgrepp.

Hans bok är en intellektuell återvändsgränd. Vad vi betraktar är hur humanisten Sturmark går vilse i den.

Mer läsning

Annons