Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Intressanta frågor, men för kort och spretig

/

Litteraturrecension
Lars Ahlin: Nattens ögonsten
Bokklubben Svalan
Lars Ahlins korta roman "Nattens ögonsten", presenterar många intressanta frågor. Men det går för fort fram.

Annons

När Aron och hans söner är på väg hem efter säsongens arbete väntar kvinnorna där hemma. Deras liv är i fokus i "Nattens ögonsten". Tora, hennes svärdöttrar Ruth och Brita, och dottern Svea hinner uppleva flera episoder som gränsar till det mystiska.

Toras syster Rakel som bor i närheten av gården har tidigare anklagats för häxeri. Hon har gjort brygder till olyckliga kvinnor i byn. En dag kommer hon till gården, som gripen av djävulen. Hon har förlorat förståndet. Svea och Tora måste in till staden och ge henne vård.

Inne i stan möter de Kajsa, den missbildade unga flickan som har börjat predika Guds ord. Svea och Tora har på så sätt två möten med människor som är uppfyllda av något som inte tillhör det jordliga. Rakel har blivit som besatt av djävulen. Kajsa är uppfylld av Gud. Men vem avgör vad som är vad? Varför är lockar den ena åhörare till sig och den andra väcker skräck?

Den här korta romanen, eller möjligtvis novellen, av Lars Ahlin känns något spretig, trots att den bara är 77 sidor lång. "Nattens ögonsten" ställer en intressant fråga om hur det är att vara gudfruktig, men det går för fort fram och det är svårt att förstå någon av karaktärerna. De presenteras inte tillräckligt ingående och det saknas en riktigt djupgående inblick i kvinnornas känsloliv och vardag.

Däremot har Lars Ahlin lyckats skapa en stämning där Gud och djävulen är en del av vardagen. Det är nästan en mytisk, tidlös stämning i boken som skapar ett obehag. Det sitter kvar långt efter att boken är utläst.

Mer läsning

Annons