Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsten att skapa en ny tidning

/
  • Umberto Eco ger sig in i tidningsbranschen - i romanform.

Litteratur
Umberto Eco: Upplaga noll
Översättning: Barbro Andersson
Brombergs

Annons

Umberto Eco blev känd för den breda publiken med "Rosens namn" 1983. I "Upplaga noll" får huvudpersonen i uppdrag att skriva en bok om en ny tidning som ska startas och heta "I morgon". Den ska handla om hur man framgångsrikt kan producera en dagstidning.

Redan från början står det klart att initiativtagaren som kallas för "Kommendören" har ett dolt syfte med tidningen. Entreprenören bakom projektet är välkänd som hotellägare och äger redan en rad TV-stationer som producerar populära TV-program. Han lyckas skapa stor uppmärksamhet kring sin egen person i media. "Kommendören" för tankarna till mediemogulen Silvio Berlusconi, som brukar kallas för "il Cavaliere" med tanke på alla unga damer han umgås med även privat och där skandalerna kring hans affärsintressen och leverne duggar tätt.

Tanken bakom tidningens skapelse är att traditionella europeiska dagstidningar brukar berätta nyheterna från föregående kväll. Därför heter italienska och franska och engelska tidningar: Corriere della Sera, le Soir eller Evening Standard. De berättar det vi redan vet och säljer därför allt sämre. Avsikten med den nya tidningen är att kunna berätta om vad som skulle kunna hända i morgon, med fördjupade artiklar och oväntade och spekulativa händelser.

Umberto Eco vet hur skapandet av de stora anglosaxiska tidningarna går till. Satta inom citationstecken förvandlas påståenden till fakta, och så småningom leds läsaren att acceptera den åsikt som passar ihop med journalistens egna tankar. "Upplaga noll" inramas med berättelser om verkliga händelser och bjuder dessutom på vass samhällskritik. Boken kastar nytt ljus över en kedja mörka händelser i Italien som handlar om både maktspel, påvemord, hemliga högerorganisationer och frimurarloger och försöker besvara frågan om hur Mussolini dog 1945. Men själva syftet med "I morgon" hålls hemligt för de nya medarbetarna.

Umberto Eco berättar flera historier samtidigt, och lyckas binda ihop dem på ett bra sätt. Men den fantastiska inlevelsen, språket och gestaltningen i "Rosens namn" har han tyvärr aldrig lyckats uppnå på nytt.

Hur gick det då med Ecos tidningsprojekt? Svaret återfinns redan i titeln på boken. Hur det gick till tänker jag däremot inte avslöja. Som flitig tidningsläsare tänker jag ofta på hur tidningarna, genom internet, förlorat sin roll och inte längre har råd att erbjuda samma service. Vad jag själv uppskattar mest är både riks- och lokaltidningarnas ledare, kultur- och ekonomisidor, som för det mesta ger en allsidig och spännande bild av vad som händer i Sverige och världen.

Om betaltidningar ska kunna skapa sig bättre ekonomi beror nog på hur de löser problemet med att det fortfarande är många tidningar som bjuder på innehåll både i tidningen och på internet via mobil och dator, utan att förstå de ekonomiska konsekvenserna av det.

Mer läsning

Annons