Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Litteratursamtal vid kafébord med Patti Smith

/
  • Pattis Smith skriver om texter hon läst, texter hon skrivit och texter hon kanske kommer att skriva.

I "M Train" får läsaren sitta ned med Patti Smith vid olika kafébord världen över. Det är flummigt, sorgligt och lärorikt tycker Cecilia Ekebjär.

Annons

Artisten och textförfattaren Patti Smith slog igenom stort som författare för fem år sedan med den självbiografiska boken "Just kids", ett tidsdokument över New Yorks kulturliv i början av 70-talet och en kärleksförklaring till hennes vän, fotografen Robert Mapplethorpe.

Nu kommer nästa bok, även den i jagform men en bredare reflektion över litteratur och det liv hon har levt och fortfarande lever.

Enligt förlaget ska Patti Smith ha berättat att "M" i M Train, står för memory, Murakami och Mankell. Det ringar in ämnena i hennes bok ganska väl. Smith funderar i textform kring författare hon träffat och författarskap hon har läst - mest män, och ofta samma idoler hon hade för fyrtio år sedan, som Genet och Burroughs. Vi får veta var hon befann sig när hon läste och vilka som fanns i närheten. Ofta, och i bästa fall är läsningen förknippad med hennes bortgångne make, gitarristen Fred Sonic Smith. Saknaden efter honom går som en lågintensiv mörk ton genom hela boken. Hon tar spjärn mot Fred i sin läsning vare sig han var med eller inte. Det var han som hjälpte henne att bygga ett litet rum med låga möbler när hon under en period bara läste japansk litteratur. Han fanns inte längre med på resan då hon ständigt läste om Murakamis "Fågeln som vrider upp världen" - tills hon tappade bort boken och därmed kunde börja läsa annat.

Nyligen bortgångne Mankell nämner hon uppskattande vid flera tillfällen, hon återvänder till hans böcker om polisen Wallander som till gamla vänner, i en specialutgåva av boken finns ett förord av Mankell. Kriminalberättelser tar hon annars mest till sig via tv-serier. I ett avsnitt tar hon in på hotell i London just för att få ägna sig åt tv-maraton med deckare, hon analyserar intrigerna och tycker synd om huvudkaraktärer (The Killing är favoriten).

Som läsare har jag ofta trevligt i Smiths sällskap, hon har ett rörligt intellekt, är allmänbildad och i bland lite flummig på ett ganska charmigt sätt. Men när hon dyker ned och analyserar sina egna drömmar tappar jag intresset, det är sömnigt ointressant. Då följer jag hellre hennes petiga kafferitualer, som när hon stänger in sig på toa för att vänta ut att hennes favoritbord ska bli ledigt vid kaféet i Greenwich Village i New York, en annan gång ställer hon sig intill den som "tagit hennes plats" och glor en stund. Det är från favoritbordet intill fönstret hon gör sina mentala utflykter till andra kaféer i andra städer hon besökt - i Casa Azul vid Frida Kahlos hem i Mexiko, vid Genets grav i Marocko, till Tyskland, Paris, Göteborg, Los Angeles och Japan. Hon följer i författares fotspår och är ständigt på jakt efter riktigt bra kaffe, bra läsning och upplevelser som kan inspirera till egna bilder och texter.

För mest av allt är "M Train" litteratur om litteratur. Smith reflekterar över texter hon läst, texter hon själv har skrivit och kanske ska skriva i framtiden. Jag hoppas att idéerna förverkligas, att det faktiskt blir fler böcker.

Mer läsning

Annons