Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ljudboken - litteraturform i tiden

/
  • Eva Galyas Wallin, Täppas Fogelberg och moderatorn Kerstin Bergman samtalade kring ljudbokens växande plats i litteraturen.

Först kom pendlarna och lastbilschaufförerna; nu kommer alla andra.
Ljudboken kommer starkt. Och många av dem är deckare. Därför ägnade sig Svenska Deckarfestivalen åt ljudböcker på onsdagen.

Annons

Enligt en några år gammal siffra är var tionde bok som säljs i Sverige i dag en ljudbok.

Det har hänt en hel del sedan inlästa böcker var reserverade för synskadade. Liksom novellen, som fått en comeback som litterärt smågodis som inte gör anspråk på så mycket av vår dyrbara tid, passar ljudboken in i den moderna, späckade almanackan. Man har ju händerna fria och kan lyssna medan man gör något annat också: kör bil, tränar, målar huset.

– Pendlare upptäckte ljudboken tidigt. Nu är tekniken så utvecklad att man kan ha allt i sin telefon, och då blir det enkelt, säger Eva Galyas Wallin, som varit ansvarig för Stora Ljudbokspriset.

Lastbilschaufförerna var tidigt ute med att upptäcka ljudboken, och de är kanske en del av förklaringen till att 38 procent av ljudbokslyssnarna är män, en mycket högre siffra än för tryckta böcker. Även andra gillar att lyssna på böcker i bilen, gärna med hela familjen. Då blir boken också en gemensamhetsupplevelse, som all högläsning.

– En påsk rekommenderade polisen att man skulle ha en bra ljudbok i bilen så att man körde lugnt, säger Eva Galyas Wallin.

Men ljudboken har en dimension som den tryckta boken saknar och svårligen går att skilja från själva texten, eftersom de tillsammans skapar intrycket: rösten som läser. Eva Galyas Wallin har hört folk som lånar vad som helst på biblioteket så länge det är Katarina Everlöf som läser. Andra tycker inte alls om henne. Stefan Sauk och Jonas Malmsjö är andra välkända namn.

– Och Magnus Rosman har en basbotten i rösten som gör en spännande historia ännu bättre, säger ljudboksrecensenten Täppas Fogelberg.

Han föredrar ganska neutrala inläsningar, där skådespelaren inte gestaltar för mycket och eller ger sig på dialekter som hen inte behärskar.

– Det är jag som ska skapa bilderna inuti mitt huvud, inte uppläsaren. Hellre en neutral inläsning än en som låter en Sundsvallsbo prata Pitemål, säger han.

En vanlig uppfattning om ljudboken är att man minns det hörda sämre än det lästa. Om det stämmer tror Eva Galyas Wallin att det hänger samman med att många gör något annat samtidigt som de lyssnar, och vi är inte bra på att göra flera saker åt gången. Men oavsett vilket tycks den muntliga berättelsen tilltala något nedärvt inom oss.

– Alla vill sitta vid lägerelden och höra en berättelse som har en början, en mitt och ett slut och där man undrar hur det går. Det är roligt att den levande berättelsen är så spridd att man kan köpa ljudböcker på macken eller ladda ner den i telefonen, säger Täppas Fogelberg.

Mer läsning

Annons