Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Naturen och människan möts i Lofoten

/

Else-Maj Johansson: Mitt Lofoten
Text: Lars Nygren, Steinar Friis, Staffan Söderblom
Heidruns förlag

Annons

Ett konstnärsliv. I alla fall de över 40 år som den svenska konstnären Else-Maj Johansson har inspirerats av norska Lofoten. Det första besöket gjorde hon 1957. Hon köpte ett hus i Sörvågen, Moskenesöya , på 1970-talet och bosatte sig permanent där 1986. Landskapet berör. Dess dramatik och mystik. Hav och fjäll. Från blek till storm.

Det här är ingen bok av Else-Maj Johansson, som föddes 1935 i Varberg, utan en bok om henne och hennes konst. Förordet, som tar upp konstnärens sätt att se landskapet och människorna som trängt ihop sig med sina hustätt ihop, är skrivet av författaren Staffan Söderblom. De ensamma husen som avbildas i kontrast till fjällbranter och djupa fjordar "markerar att landskapet också är ett inre landskap, ett existentiellt tillstånd av utsatthet och integritet". Han tar hjälp bland annat av en strof av Thomas Tranströmer för att beskriva hur Else-Maj Johansson smälter samman landskapet och människan.

I 1960-talets i Paris målade hon abstrakta och nonfigurativa tavlor i starka färger. Hon sökte sig vidare till stilleben och närstudier av benflisor och hängande djurkroppar, för att sedan måla burleska backanaler där kvinnor och män gjorde allt i festyra - erotiskt laddade situationer. Det var en process som förde henne vidare runt om i världen. Ett sökande som slutade på Lofoten. Men någon friluftsmålare är hon inte. Vid huset i Lofoten byggde hon en ateljé där landskapsbilderna skapades, tolkades genom ögat och penseln.

Målningarna, litografierna och teckningarna som visas i boken går i två olika spår. Landskapsbilderna visar naturens storhet, och kanske människans litenhet utan att visa en människa. Det finns en stillhet, ett ruvande lugn i målningarna. Ett symboliskt lugn, en människa i harmoni. Målningarna är inte detaljerade utan förmedlar mer en helhet av naturen och det mäktiga ljuset, där himmel smälter samman med hav, i samma färgskalor.

Bilderna av människor är någonting helt annat. Där är det fest, extas och våldsamma känslor. Yviga figurer leker i burleska backanaler. Där finns också torsken, som är förutsättningen för livet på Lofoten. Dessa bilder är mer expressionistiska.

Tennes Kaspara är en kvinna som halshöggs för mord på sin älskare och sina nyfödda barn. Det är en lokal legend från 1700-talet som Else-Maj Johansson har tolkat i en triptyk. I boken ackompanjeras den av Steinar Friis lyrik.

Hur dessa två stilinriktningar kan flöda från samma pensel skulle det vara kul att få reda på. I efterordet av författaren Lars Nygren, som varit sambo med konstnären, får man reda på mycket om Else-Maj Johansson, men det står ingenting om detta.

Hon lämnar nu Lofoten och bosätter sig på en varmare ö, Teneriffa, men med ett lika dramatiskt hav. Lofoten har hon kvar på näthinnan, på duk, och i boken "Mitt Lofoten.

Else-Maj Johanssons målningar finns bland annat på nationalmuseum och Moderna museet i Stockholm.

Mer läsning

Annons