Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om oss – vi som kör i mörkret

/

Silvia Avallone är tillbaka med en grym berättelse om ekonomismens baksida.

Annons

Nedlagda industrier. Vissa med bleknad korrugerad plåt, av andra återstår bara stålkonstruktionerna. Matbutikernas bokstäver hänger snett, det växer maskrosor genom asfalten utanför det som var ett affärscentrum. Kör man längs vägarnas kringelikrokar som man kan utantill står de öde husen med ledsna fönster och tittar.

Scenbilderna Silvia Avallone målar upp i inledningen av sin nya roman Marina Bellezza skulle kunna vara vilken svensk avfolkningsbygd som helst. Och huvudpersonen, en tjugotvåårig kvinna som drömmer om att bli känd, bli rik och att få tiotusentals följare på facebook känns lika bekant. Men det utspelar sig inte i Sverige, utan i norra Italien. För er som läste Avallones debutroman "Stål" känns Marina Bellezza nästan som en fortsättning. Som om en av flickorna från stålverksorten vuxit upp, blivit supervacker och nu kämpar för att vinna Idol. Ännu en gång skildrar Avallone baksidan av den ekonomiska framgången, vad som händer med människorna när ekonomin kraschar. Drömmarna om framgång blir ännu starkare, ännu ouppnåeligare i takt med att arbetslösheten, utslagningen och alkoholismen ökar.

Författaren använder sig av motsatser för att få fram effekterna. Marina älskas av André som slutat på universitetet, sagt upp sin deltids projektanställning och istället övertagit sin farfars övergivna mjölkgård. Han tänker tillverka ostar på gammalt vis, för hand, med tiden som enda sällskap. Tvärtemot Marina vänder André ryggen åt all karriärjakt. Hon som hoppat av skolan, inte vet något om politik eller geografi, som bara ser såpor på teve och längtar efter en obestämbar framgång tycker bara att han surrar när han säger: När det blir kris i ekonomin, som nu, när tiden exploderar i händerna på en, då växer skillnaderna snabbare. Allt blir grymmare, fattigdomen och rikedomen, exhibitionismen och marginaliseringen. Allting har ett pris, allt går att sälja.

Både Marina och André satsar allt. Och kastas mellan framgång och katastrof. Avallone är modig som satsar på så klichéartade karaktärer, men hon gör det med människokärlek. Därför lyckas det. Hennes berättelse håller hela vägen. För bortom Fontana di Trevi, långt från Stureplan, vimlar det av helt vanliga människor som tvingats släppa taget om ekorrhjulet i det allt snabbare tempot. Avallone skriver om dem, om oss, som kör i mörkret på kurviga vägar utan asfalt och utan belysning.

Mer läsning

Annons